I min familj är det hitills bara min sambo och min syster som har valt att läsa boken. Jag har lämnat ifrån mig den med orden "läs gärna - men jag vill inte prata om det" och det känns som rätt beslut. Jag har vänt ut och in på mitt innersta och mina minnen och känner att jag inte vill eller orkar långa samtal om det som står.
Min sista psykolog sa en gång att "allt kanske inte ska berättas", och jag tror att hon kan ha haft rätt. Det gäller att sålla, att dela med sig av det som känns okej att lämna ifrån sig. Boken och arbetet med den har ändå lett till att vi kunnat prata mer om det som varit än tidigare. Inte om just det som hänt, men om känslorna runt om och om det kaos som vi alla upplevde just då.
Jag har fått mer insikt i hur de runt om upplevde allt som hände, och fått chansen att se det hela ur ett annat perspektiv än mitt eget, vilket alltid är nyttigt att göra.
/Tessan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar