Skuldbelägg aldrig ett barn

Idag säger Tessan själv att hon blir rädd när hon tänker hur hon levde.
Hon får medhåll i bloggvärlden och bland recensenter av boken - det är ALDRIG okej att skuldbelägga ett barn, hur många initiativ han eller hon än tar.
Så här skriver Tessan själv:

"Det är svårt att leva med vetskapen att jag utsatte mig själv för så mycket och dessutom inbillade mig att jag behövde det. Det är svårt att ta in, och det är lätt att lägga all skuld på sig själv. Fast jag har blivit bättre på att inte göra det. Jag vet att det fanns något bakom som gjorde att det blev som det blev. Jag var ett barn. Det är aldrig okej att göra så som männen gjorde mot mig, speciellt inte mot ett barn även om barnet själv tar alla initiativ i världen."

Läsarrespons söderifrån

"14 år till salu" har fått genomslag även i de rödhvides land. Fick följande mejl:

Tak for '14 år til salu'. Den virkelighed er også i Danmark. Håber du vil bringe Tessa mit dybtfølte hjerte tak for at hun lader os se ind til hende.
Kærlige tanker
O

Hur våga fråga?

Sexuella övergrepp är ett ämne som är oh så svårt att närma sig när man är vuxen. Hur ska man egentligen kunna fråga ett barn om sådant?
På den här sidan finns svar - och "14 år till salu" är boktipset.

Killar säljer sex oftare än tjejer

Prostitution är ett ämne som allt oftare syns i samhällsdebatten.
Det är bra.
Vi måste skjutsa upp ämnet till ytan. Prata om det. Synliggöra det.
För "vi tror att vi vet". Vi har hört om Malmskillnadsgatan. Om Det Farliga Internet. Men ett faktum är att fler killar än tjejer prostituerar sig. Inte för att skaffa sig tak över huvudet, utan ofta av andra skäl. Om det är forskningen fortfarande bristfällig, enligt forskaren Niklas Eriksson i Malmö, som håller på med en avhandling om manlig prostitution.
Läs mer om det i den färska Aftonbladet-artikeln här.

aaaa i Amelia

I nya numret av Amelia får "14 år till salu" fyra härliga a:n i betyg.
Fantastiskt.

Linda säger hej

Jag heter Linda Jonsson, är 32 år och socionom. Jag bor i Stockholm men jobbar i Linköping inom barn och ungdomspsykiatrin (BUP). Sedan tre år tillbaka arbetar jag med att lära mig mer om ungdomar som blir utsatta för olika former av sexuella kränkningar och övergrepp via Internet eller mobil. Varje dag hör jag talas om eller kommer i kontakt med barn och ungdomar som på olika sätt har blivit utsatta för sexuella kräkningar och övergrepp via Internet eller mobil. Det kan tex vara en ex pojkvän som lagat ut sexbilder på sin förra flickvän, någon som haft webcamsex och är orolig för att filmen sprids , ungdomar som säljer sex via Internet eller någon som blivit lurad till att göra saker de egentligen inte velat, som tex att skicka sexiga bilder på sig. Jag vill att de som drabbas skall kunna få bättre hjälp och stöd från oss vuxna och professionella, som funkar! Därför behöver vi lära oss mer om dem som blivit drabbade. Just nu intervjuar jag ungdomar som vill berätta om sina erfarenheter och du får gärna höra av dig till mig om du kan tänka dig att ställa upp på en anonym intervju.

Om du varit med om någon form av sexuellt övergrepp ska du berätta detta för någon vuxen. Kom ihåg att det aldrig är ditt fel om någon gör dig illa eller lurar dig! Det finns ungdomar som känner skuld och tror att de är orsaken till att ett övergrepp skett, eftersom de tycker att de varit delaktiga, men så är det inte. Om du tex säljer sex är det inte ditt fel utan den som köper sex, det säger tom lagen. Vill komma i kontakt med mig för intervju eller av någon annan anledning kan du göra det via vår hemsida www.lio.se/onlineprojektet. Jag hör av mig till dig så fort jag kan.

Hälsningar
Linda Jonsson

Dagens boktips

Att få jobba med böcker är fantastiskt, speciellt när man får läsa böcker som Johanna Nilssons "SOS från mänskligheten". Som tur är en ren hitta-på-bok, för ensamheten och tomheten som karaktärerna på sidorna skriker ut är smärtsam. Men otroligt läsvärd. Köp den som pocket när du har vägarna förbi ett pocketställ.

Det finns hjälp att få!

En av de vanligaste frågorna som poppar upp efter föredrag eller inslag om boken är "hur ska jag som förälder göra om mitt barn behöver hjälp"?
Så här svarar Mona, tillika Tessans egen psykolog, på den frågan:

"Som förälder är det viktigt att veta att man inte är ensam med sina erfarenheter. ”Bit huvudet av skammen” och sök hjälp. Det är flera som upplever liknande svårigheter. Du kan få råd, stöd och hjälp på flera olika ställen. Till en början kan du även vara anonym om du vill. Som förälder kan du ringa till socialtjänsten och be att få tala med någon handläggare, lika så till BUP och till Ungdomshälsan om det finns på orten. Hittar man inte i telefonkatalogen eller på nätet – ring kommunens eller landstingets växel och fråga. Det finns även andra stödföreningar till exempel Föräldratelefonen (020-852 000). Det finns inte något som heter ”för tidigt”. Är du orolig som förälder – ring hellre och rådfråga någon ”för tidigt” än ”för sent”. Tycker du inte att du blir bemött på det sätt som du önskar – be att få tala med någon annan."

Upp till ytan

Just nu är det mycket tal i media om våld mot kvinnor.
Det är dåligt - men bra.
Dåligt att fenomenet över huvud taget finns - men bra att det kommer upp till ytan. För faktum är att hela 80 procent av våldet mot kvinnor i nära relationer aldrig anmäls.
Åtalet mot den kände artisten har hjälpt andra kvinnor att våga tänka och reagera mot ett onormalt beteende i en kärleksrelation, där vi omhändertagande kvinnor gärna vill skydda, vårda, säga det-var-nog-bara-en-gång.
Idag skriver Svenska Dagbladet om ämnet, läs mer här.

Rätt till sin egen kropp

Ämnet "tjejers rätt till sin egen kropp" är brett som en autobahn på tvären.
Så här skriver Hanna Fridén klokt i Metro om ämnet, på tal om omtalade Blondinbellas time out och påhopp i bloggvärlden.
Låt oss hoppas att det är ännu ett litet steg mot att offret inte ska känna att hon måste vara tyst - för tyst är inte stark.

Tessans styrkebesked

Var är Tessan idag?
Många undrar.
Faktum är att hon bor kvar i sin gamla hemstad, den där "allt hände".
Det är otroligt starkt.

"Idag när jag ser någon av männen försöker jag ofta gå åt andra hållet, ställa mig bakom en hylla. Men sen kommer jag liksom på mig själv med det och tänker att det inte är jag som borde undvika dem. Ibland försöker jag ta ögonkontakt. Jag antar att jag på något sätt vill se om ... om de skäms, om de känner sig obehagliga till mods, om de ... ångrar sig. Det känns ganska bra, att kunna gå förbi och känna att trots det han gjorde mår jag bra. De kan inte trampa på mig längre. Jag vill att de ska se att jag liksom inte ... är rädd. Att jag inte undviker dem. Att de faktiskt inte lyckades förstöra mig."

Hjälp för våldtagna

När Tessan började snurra den onda spiralen neråt med en våldtäkt, utförd av Niklas, den "trevlige och snälle" killen på skolan, fanns det inte lika bra hjälp att tillgå som idag.
I torsdags skrev Dagens Nyheter om att allt fler söker sig till akuten för våldtagna. Den finns på Södersjukhuset i Stockholm och totalt har 1900 kvinnor fått hjälp sedan starten för tre år sedan. Det är bra.
De gör ett viktigt jobb.
Och det är ännu viktigare att veta att de finns och att man faktiskt kan och bör söka hjälp.

Haka på VR

Min före detta kollega Louise Bratt, numera chefredaktör på Vecko Revyn, har dragit igång en hedervärd kampanj mot våldtäkt. Blondinbella finns i förgrunden och justitieminister Beatrice Ask ska förhoppningsvis uppmärksammas på att en tjej aldrig ber om att bli våldtagen (för att man har kort kjol eller har varit berusad).
Läs mer här.

14 år till salu goes international

Imorse ringde Utrikesdepartementet.
De hade hört talas om "14 år till salu" och hade ett italienskt tv-team på besök. Tv-människorna skulle göra en dokumentär med tema prostitution och undrade om jag hade tid för en intervju.
I eftermiddags var alltså fotografen Stefano och programledaren Pierangelo här och filmade. Reportaget ska sändas i italienska motsvarigheten till Aktuellt i slutet av oktober - och enligt programledaren ska inslaget även finnas på Internet då.
Jag återkommer om länk.

Skrämmande siffror

Upprinnelsen till Tessans öde i "14 år till salu" är en våldtäkt, som Niklas - den "trevlige och snälle" killen i skolan utsätter henne för. Tessan polisanmäler aldrig. Tycker inte att det är någon idé. Och faktum är att fler resonerar som hon. Enligt BRÅ (Brottsförebyggande rådet) uppskattar man utifrån tidigare forskning att endast 20 procent av alla våldtäkter anmäls. Skulle denna siffra vara korrekt skulle det utifrån nuvarande statistik betyda att det begås 10 000-15 000 våldtäkter varje år i Sverige.
BRÅ beräknar att 60 procent av alla anmälda våldtäkter aldrig klaras upp (då räknar man även in fall där det inte gått att styrka brott bland de uppklarade brotten, något som benämns tekniskt uppklarade brott).

Vi får verkligen hoppas att det blir ändring på det under 2009.

En väg till hjälp

För en vecka sedan delade jag föredragsscen med Åsa Witowski, verksamhetschef för kvinnofridsmottagningen på Akademiska sjukhuset, i Uppsala. Eftersom jag har förstått att några med lika svart bakgrund som Tessan läser den här bloggen ville jag bara påminna om att det GÅR att få hjälp. Det FINNS människor som kan ställa upp för dig.

Kvinnofridslinjen, 020-50 50 50, är en nationell stödtelefon för kvinnor som upplevt hot och våld. Den är bemannad dygnet runt och drivs på uppdrag av regeringen. De som svarar är socionomer eller sjuksköterskor med vana att möta människor i kris eller i svåra livssituationer, alla har tystnadsplikt. Uppgiften är att lyssna och ge professionellt stöd.

Våga söka.
Det finns bra människor som både vill och orkar lyssna.

Götet-tips

Bokmässans mat kan vara lite sisådär - om man inte lyckas få bord på hotell Gothias Heaven 23 eller IlContro (där det är väldigt kändistätt). På fredagskvällen styrde vi därför matkosan mot en helt fantastisk liten tapasrestaurang på Övre Husargatan; Vino Tapas.
When in Gothenburg - try it!
Vi fyllde bordet med tapas och är nästan mätta fortfarande.

Recension i tidningen Dagen

Han kallar sig ”Villig man”, ”Sexy man” eller ”Kåtbock”.
På nätet är han ute och jagar unga flickor. I verkligheten är han kanske familjefar, kör Volvo V40, och handlar mat på Ica där du eller jag kan stöta ihop med honom. Tessan som är 14 år och bor i ett radhus i en mindre svensk stad, är en av de småtjejer som har blivit köpt av de här männen. I ”14 år till salu” berättar hon sin historia. Det är en berättelse om en tjej som har en ganska vanlig uppväxt. Hon älskar hästar och
djur, och drömmer om att starta ett hunddagis.
Så kommer ödesdagen när hon blir våldtagen av en jämnårig kille. Hon vågar inte berätta om detta för någon, utan vänder allt inåt.
Självbilden rasar och när kompisen föreslår att de ska börja
sälja sig på nätet hoppar hon på.
Det är en gripande, stark och förfärlig berättelse som journalisten Caroline Engvall ger oss i boken. Jag tror att många är ovetande om denna typ av barnprostitution,
och att den förekommer mitt ibland oss.
Ingen runt Tessan verkar förstå att något är på tok, även om det finns en och annan lärare som ser att hon inte mår bra. Men de flesta nöjer sig med att fråga henne hur hon egentligen mår.
Boken blir en brinnande appell till oss alla att våga lägga oss i. Att våga fråga en gång till. För genom att ingen vuxen ingriper, dras Tessan allt djupare ner, och hamnar till sist i händerna på män som betraktar henne som en vara. Som tar med sig kompisar. Som slår och förnedrar henne. Det är förfärlig läsning.
Det finns mycket som är bra och starkt i Tessans berättelse, jag tycker att hon har en stark språklig begåvning och gestaltningsförmåga. Men emellanåt känns det som att det fattas bitar. Vad är det som driver henne att gång på gång ta nya kontakter, även när hon flyttat
för att komma bort, eller när hon till sist hamnar i fosterfamilj? Det handlar inte om pengar,
för efter ett tag vill hon inte ens ha betalt. Själv skriver Tessan att det är samma mekanismer som är i gång som när man skär sig i armarna. Liknelsen håller säkert. Men av vad jag har läst om flickor som skadar sig, så uppstår i stunden när smärtan kommer, också en känsla av befrielse. Här finns ingenting sådant. Samlagen är skildrade som smutsiga och glädjelösa,
vilket de förstås är. Men vad är det då som gör att Tessan fortsätter? Vid något tillfälle talar hon om att hon får bekräftelse. Här hade jag gärna sett att Caroline Engvall hade gått lite djupare i sitt arbete som intervjuare. Men det är ingen stor anmärkning, som helhet tycker jag att
detta är ett starkt och viktigt dokument, och det är också dramatiskt och gripande att läsa om Tessan och hennes öde.
Och till sist är det viktigt att poängtera att även om så Sveriges alla tonårsflickor skulle gå ut med en jätteannons på nätet, så är varje man som svarar ett generalkräk. Skulden för att förgripa sig på ett barn kan aldrig läggas på barnet, oavsett hur ”lockande” barnet
framställt sig självt.
Efter att ha läst boken är jag både tagen, rasande och chockad. Jag hoppas att fler kommer att
känna likadant.

Signeringsensamhet

Tillbaka till bokmässan i Göteborg, som ägde rum förra helgen.
Det var fantastiskt och kul på alla sätt och vis - men också nytt och läskigt. Som det här med boksignering, till exempel. För medan köerna snirklar sig hundrameterslånga till författare som Martina Haag och Mark Levengood kan man som debutförfattare känna sig lite ensam när man sitter och pratar rakt ut i ett folkhav som myllrar förbi.
Min vän och författarkollega Linda beskriver känslan väldigt bra på sin blogg.
Läs gärna här.

Som tur var minglade folk flitigt förbi förlagets monter - tack alla ni som kom fram och pratade.
Det fick en liten debutant att känna sig mindre ensam.

Andra upplagan på G!

Idag är vi väldigt glada att kunna meddela att första upplagan av "14 år till salu" är slut.
Nu trycker förlaget andra upplagan - allt för att fler ska kunna ta del av Tessans viktiga historia.

I sällskap av Mankell

14 år till salu på första sidan på Internetbokklubbens sajt.
Tillsammans med Mankell och Alexander McCall Smith.
Inget dåligt sällskap.
Hurra!