söndag 31 augusti 2008
Tessans tidningsmod
Tessan är en av de modigaste människor som finns. I dagens söndagsbilaga (Aftonbladet) berättar hon sin historia rakt, öppenhjärtigt och själsrivande. Att orka och våga dra upp allt det svarta och dessutom dela med sig till hela svenska folket är otroligt starkt. All heder åt dig.
Heja Sörmland!
Igår fick jag och "14 år till salu" vara föremål för helgporträttet där.
Läs gärna här.
fredag 29 augusti 2008
Helgens tidningar
Innan ni går från jobbet idag - glöm inte att skriva en liten post it-lapp om att köpa Aftonbladets söndagsbilaga på söndag. Där kan man läsa en fantastisk fyra sidor lång intervju med Tessan.
Alla som bor i Sörmland kan dessutom plocka lördagens ex av Södermanlands nyheter imorgon, lördag, där finns författare C porträtterad.
Tessans tankar
Jag önskar att innehållet i boken inte vore sant men tyvärr är det inte så. Barn blir våldtagna i dagens Sverige, och även om långt ifrån alla väljer den väg jag valde efteråt så är det inte alls så ovanligt som många tycks vilja tro.
Självdestruktivitet är tvärtom något vanligt förekommande - hur man skadar sig själv varierar och det finns tusentals olika sätt. Istället för att ifrågasätta sanningshalten, tycker jag att man bör fundera över hur det kan komma sig att barn och ungdomar mår så dåligt idag och vad de vuxna i samhället kan göra för att förhindra att historier som min, och många andras, tyvärr faktiskt är verklighet.
Lasse skriver också att han misstänker att det hela är ett reklamtrick, att en bok är skriven och att vi nu vill väcka uppmärksamhet runt den. Tyvärr är det inget reklamtrick, men han är rätt i att mitt mål med boken var just att skapa uppmärksamhet. Inte om just boken i sig, utan om ämnet som jag anser behöver lyftas upp och diskuteras. Jag vill även tacka Lasse för hans tankar och synpunkter- det är intressant att höra hur folk resonerar, och alla åsikter är självklart värda att höras.
/Tessan
torsdag 28 augusti 2008
Värmande läsarkommentar
"Jag läste metro idag och de kändes som de var mig de hade skrivit om..Jag känner igen mig så väl. De svåra är att sluta efter som de e mkt pengar i de hela samt bekräftelsen att man är sexig,snygg och en bra tjej.Men de är många många nackdelar me de hela. Ska låna din bok idag =)/Norrläningen"
14 år till salu i SVT
onsdag 27 augusti 2008
Inför boksläppsfest
Tessan i City
Läs gärna hennes historia här.
tisdag 26 augusti 2008
Bokreklam med Aschberg
måndag 25 augusti 2008
Nätet fångar allt yngre
Idag skriver Metro om att nätprostitutionen ökar.
"Nätet gör att allt yngre kvinnor säljer sex, enligt Niclas Olsson på prostitutionsenheten Fast i Malmö.
– Om du jämför med dem som säljer sex på gatan är de som finns på nätet i regel betydligt yngre, säger han.
Internet har påverkat prostitutionen radikalt.
– I dag kan du enkelt sälja sex från mindre orter. De som inte tidigare sett prostitution som ett alternativ kan i dag ge sig in i branschen, säger Niclas Olsson."
14 år till salu i Metro
Ta gärna ett ex när du rusar förbi ett grönt tidningsställ och slå upp sidan 6.
En vecka kvar
B:et är lite slarvigt textat och L:et ser ut som ett I av för mycket Tipp-Ex på datumet under.
Men idag är det bara exakt en vecka kvar.
Svindlande.
söndag 24 augusti 2008
Författaridol säger sitt
"... boken har redan lämnat mig med många frågor och fått mig att tänka oerhört på min egen flicka och hur jag behöver skydda mina barn och lyssna på dem. Du kan vara väldigt stolt och nöjd med den här. Jag kan inte tänka mig annat än att den kommer att få fina reaktioner och jag hoppas att den väcker debatt."
På tisdag kommer Maria på boksläppsfesten. Vilken ära.
lördag 23 augusti 2008
14 år till salu i TV
Alla som är vakna får gärna knappa in SVT klockan 8.15 onsdagen den 27 augusti.
Då sitter jag i SVTs morgonsoffa och pratar bok tillsammans med en expert på Sveriges hetaste ämne just nu.
fredag 22 augusti 2008
Pre-läsarreaktion
"Ända sedan jag uppmärsammade artikeln i Aftonbladet om boken 14 år till salu så har jag varit fast besluten om att jag ska läsa boken.
Nu har jag gått som på nålar i en hel evighet och försökt att intala mig själv om att jag kan vänta tills den 1:a september.
Men jag kan berätta något för er: Det är helt omöjligt! Jag ger upp.
Efter alla recensioner och utdrag från boken på bloggen så måste jag bara ha den i min hand nu, nu på en gång."
Wow.
Tessan om att bli intervjuad
Att öva på att känna efter vad som känns okey för mig, och att säga nej när det är frågor jag inte vill besvara.
/Tessan
torsdag 21 augusti 2008
Författarvardag
Vad kan föräldrarna göra?
I sista kapitlet av "14 år till salu" råder Tessan själv vad vuxna hade kunnat gjort för henne - men det är tydligt att ämnet väcker tankar.
Så här skriver Sandra på sin blogg.
onsdag 20 augusti 2008
Känslor i bloggvärlden
Så här skriver Emma om sina tankar om Tessan.
Inte bara svart
Att över huvud taget försöka ta till sig vad de här männen gjorde med henne rev i själen.
Samtidigt befann jag mig i en av världens vackraste miljöer. Boken skrevs på en balkong i Thailand med den här sällsamma utsikten.
Kanske hjälpte djungelnaturens lugn och de många milen hem till Tessans gråa småstad till att dämpa det allra mörkaste och faktiskt få distans.
tisdag 19 augusti 2008
Killar kan - tyvärr
Tessans öde väcker genusdebatt också.
Vilket är superviktigt - för faktum är att det ju faktiskt inte bara är unga tjejer som säljer sex. Problemet finns i allra högsta grad hos killar också.
När jag blir intervjuad av journalister frågar nästan alla samma sak. "Varför pratar ingen om det här ämnet?". Enkelt. Vilken förälder vill erkänna - för sig själv och andra - att deras son eller dotter utsätter sig (mer eller mindre frivilligt) för ett sådant övergrepp, gång på gång?
Därför är det otroligt viktigt att vi får upp ögonen för att det inte bara är tjejerna som är offer för självskaderi av värsta typen.
Killar kan också.
Läs genusbloggen om Tessan här.
Blogg-buzz
Här är en av bloggarna, Sofies, åsikt om boken.
Det känns fantastiskt.
måndag 18 augusti 2008
Facebook-värme
Fick boken i går. Läste ut den i går kväll.Helt tagen. Chockad. Sov dåligt.
Ska skriva en recension på min blogg när jag har hämtat mig.
Superviktig bok som alla tonåringar, tonårsföräldrar, lärare, socialsekreterare... etc etc MÅSTE läsa.
Tack Tessan för att du vågade.Tack Caroline, Hans-Olov mfl för denna bok!
söndag 17 augusti 2008
Tessans dikt - ur "14 år till salu"
Krossar tårar
och dricker skållhett
te för att smälta
ångestklumpen i halsen
men det fungerar inte och jag
skriker med huvudet i kudden och
duschar alldeles för varmt
för att spola bort smutsen som alltid
suttit fast innanför huden
river ut blad
ur den svarta boken
som jag fick för att kunna
dela mina minnen
men som bara påminner om
hon som försvann
bilder som spelas
upp om och om igen
en svartvit film som
går på repeat i mitt inre
röster lukter
händer
som jag inte klarar att placera men
vet att de var där de inte hörde hemma
/Tessan
Flickan och skulden
Han tog mig på magen och brösten. Jag sa att jag inte ville, att Joel, som bodde där kunde komma när som helst. Jag försökte komma loss men han höll fast mig och sa att han var mycket starkare, att det bara skulle bli roligare för honom om jag kämpade emot och så skrattade han lite. Han slängde ner mig i sängen och det var en av de få gångerna jag hade
kjol på mig så han drog bara ner mina strumpbyxor och ja… våldtog mig. Det gick rätt snabbt. Det var någon som gick i trapphuset och då slutade han innan han hann komma.
Jag hade panik inuti. Det var som ett stort kaos som bara virrade runt i kroppen. Det kändes omöjligt att det hände igen. Vilka är oddsen liksom? Det var som ett bevis för att det var mitt fel. Varför skulle det annars ske en gång till. Jag hade gått in dit frivilligt. Jag hade nästan bett
honom om det, kändes det som.
Jag kände mig naiv.
Han sa att jag fick skylla mig själv, att jag hade gått in dit av egen vilja och han hade ju rätt. Det var liksom självklart att det var mitt fel. Jag fick skylla mig själv som var så dum.
/Tessan
lördag 16 augusti 2008
Varför såg ingen?
Jag hade en del av min personlighet som andra såg; min familj, vänner, folket i stallet och alla andra. Där fungerade jag bra, jag var glad, duktig och skötsam. Jag höll på med hästarna och hundarna, umgicks med vänner och var precis som vem som helst. Den andra delen, den syntes inte. Jag låtsades inte om något. Jag tror inte att någon alls hade kunnat säga att de trodde att jag mådde dåligt, jag höll fasaden uppe. Jag kunde vara jätteglad, ha roligt med mina kompisar och en timme senare, så fort jag blev ensam kunde jag ligga i fosterställning i sängen och tro att jag nästan skulle dö av all ångest. Men om någon ringde kunde jag lika
snabbt gå över till att må bra och vara glad igen. Så länge jag hade mycket saker att göra, som i stallet, mådde jag bra. Då gick det att hålla ifrån det andra, det existerade inte och jag kunde vara fullt ut i det bra.
Men så fort det blev lite lugnare, lite tystare, började det krypa i mig och då tog den där andra sidan över.
/Tessan
fredag 15 augusti 2008
Varför säljer man sig - del 2
Jag trodde att sex hjälpte mot ångesten. Ibland var det faktiskt någon form av lättnad just under tiden. Bekräftelse. Att jag dög till att ha sex med i allafall. Och ja. Efteråt kändes det bara värre. Smutsigt och äckligt. Ångest för att jag själv hade kontaktat dem. Jag kände mig äcklig som bjöd ut mig och lät andra använda mig. Det kändes som om det stod hora i min panna. Som om varenda människa kunde se vad jag gjorde och hur äcklig jag var. Jag trodde att jag skulle vara tacksam och glad för att någon ville ha sex med mig, att någon kunde tänka sig att röra vid mig fast jag var som jag var.
Jag ville göra mig själv illa, jag tyckte att jag förtjänade det, att jag inte var värd mer. Jag tog över den rollen som min tidigare förövare hade haft, jag upprepade det som Niklas hade utsatt mig för.
Då var det bra med de män som var mer våldsamma. Männen bekräftade hela tiden hur dålig jag var. Att jag bara var en liten hora, som man kunde knulla och slå och göra vad man ville med.
/Tessan
Varför säljer man sig?
I början var det skönt med lite extra pengar. Jag köpte en ny mobil och grejer till hästarna. Men snart blev pengarna bara smutsiga, jag ville inte ha dem, ville inte använda dem. De påminde för mycket om vad jag gjorde. Det kändes ännu värre att få betalt, för då fick liksom jag också ut något av det, då kändes det smutsigare. Som om jag... tyckte om allt. Som om det var okej, det männen gjorde. Förutom pengarna var sex ett lätt sätt att göra illa sig själv på, även om det inte gjorde ont rent fysiskt just då i början.
Jag var inte värd mer. Jag trodde jag behövde det, för att överleva. För att känna att jag fanns. Det kändes mest som om jag gick runt i en tjock dimma och var frånvarande. Och ibland, just då, då kändes det som att jag var närvarande, på riktigt. Att jag i alla fall dög till något. Det var det enda jag kunde, trodde jag. Jag ville inte, egentligen, men jag behövde.
Det var nog helt enkelt mitt enda sätt att få utlopp för mina känslor.
torsdag 14 augusti 2008
Tessans dikt
Han förföljer mig. Varenda natt är han här. Hans äckliga valkiga händer,
den där knarrande sängen med genomsvettiga sängkläder… jag
vill bara kräkas. Min allra bästa vän och jag… det är sjukt att tänka
på… jag förstår verkligen inte hur vi kunde. Var det värt det, så viktigt
var det väl inte med en ny mobil för Jenny?
Han ville ses igen.
Egentligen var det kanske inte så farligt… han var ju snäll, gjorde
ingenting som gjorde ont eller så.
Skrivresan - del 7
Jag diskuterar tecken och ord med de författare jag känner.
Jag drivs av teckenräkning.Ctrl + a, granska och räkna ord, minst en gång i timmen. Att känna hur det växer sporrar. Olle Svalander rapporterar att hans ena bok är 500 000 tecken medan en annan 270 000. Om jag skulle satsa på det senare skulle jag bara ha 90 000 tecken kvar. Det svindlar. Kanske fortsätter jag av bara farten upp till 400 000. Det vore kul. En bonus.
I våras, när Läckbergskan hälsade på, frågade hon om jag inte skulle skriva en bok snart. Jag tror att jag skyllde på något så fjantigt som att jag väntade på rätt tillfälle.
- Äsch, sa hon.
- Det är bara rumpan på stolen som gäller.
Jag har hört henne säga det i flera intervjuer, både före och efter.
Så det är nog som kompis Susan skrev i ett mail:"Torgny Lindgren tror jag hävdade, eller om det var någon annan litterär gigant, att det enda man behöver om man vill bli författare, är bra sittfläsk. Slit på, det blir inte sämre för att du stannar upp och funderar några varv ibland. Teckenräkning är bara verkningsfullt som arbetsmetod för att känna sig effektiv, inte som ett värdefullt mått i någon annan bemärkelse".
Tessan om bokresan
Medan hennes mer handlade om själva skrivandet handlade min resa om att gå tillbaka i tiden, minnas och försöka lägga pussel.I början var jag rädd för hur det skulle påverka mig. Skulle det bli alldeles för tungt för att orka bära? Var det dumt att börja gräva i allt, nu när livet äntligen var riktigt bra?Skulle jag orka både skola och det här samtidigt?
För att kunna fatta beslutet att verkligen göra en bok satte jag och min sambo oss bilen och åkte de där 75 milen upp till staden i norrland där jag tidigare hade bott, första besök sen den dagen jag hämtade min saker från familjehemmet. Staden jag sen dess alltid längtat till men varit rädd för att återse.Jag hade målat upp en bild av hur det skulle vara och kännas, men när vi kom fram var det bara en vanlig stad. Efter att ha besökt min fd psykolog och fått prata i ett par timmar tog jag beslutet att låta skolan få komma lite i andra hand, av den anledning att skolan alltid skulle finnas kvar och kunna gå att ta upp igen längre fram.
Boken var något jag behövde få göra. När jag började grävandet så var en del minnen alldeles klara, andra var ett enda virrvarr av lösryckta händelser och känslor omöjliga att sätta in i något sammanhang eller någon slags tidsföljd. Att gå igenom dessa bit för bit, damma av alla detaljer och tankar och låta dem komma upp i medvetandet igen var inte riktigt lika skrämmande som väntat, utan ganska så skönt. Varje litet ord helade och det som förut varit en hemlighet var helt plötsligt något som snart vem som helst skulle kunna få ta del av. Det sista uns av skam försvann i takt med ett hemligheten upplöstes.
För mig handlade det aldrig om "bara en bok", utan om mitt liv och jag är glad att jag hoppade på tåget när möjligheten kom.
/Tessan
Skrivresan - del 6
Måndag morgon, skrivinspirationen är tillbaka, den kanske bara (förhoppningsvis) tog lite helgledigt.15 000 tecken skrivna - och klockan bara halv tolv. Det bådar gott. Fast jag har en ny taktik. Att skriva långt och dåligt - och ordfila till det bra i efterhand.Får se om det funkar.För övrigt är det rätt kul att skapa sig en egen värld. Just nu fnurlar jag på om den fiktiva tanten på på morgonbussen som T möter ska vara trevlig eller sur.Något bra förslag nu när man får välja helt själv?
onsdag 13 augusti 2008
Skrivresan - del 5
När jag googlade som bäst på skriva-romantips sa någon (Linda?) att det är lätt att få en skrivsvacka runt 50-70 sidor.Nu är jag på sidan 52 enligt Word och ja, en pytte (hoppas jag) formsvacka har minsann infunnit sig. Orden är inte så fantasispäckade som jag skulle vilja idag.Dessutom har jag höjt mitt skrivmål från femtusen tecken om dagen (som det var i början) till tjugotusen tecken om dagen. Det är ganska mycket, inser jag idag.
Dags att sänka ribban.
Skrivresan - del 4
Tessan är här. Nu ska det bli bokskriva På Riktigt.
är jag var liten skrev jag massor av böcker. Inte långa eller bra på något vis, men jag kommer ihåg att jag alltid ansträngde mig att komma på så långa namn som det bara gick till mina huvudpersoner. För att namnen skulle upp mycket plats i boken och den skulle bli så lång som möjligt. Som Alexandra Andersson. Eller Angelica Johannesson. Långa namn. Mycket plats.
Men!
Nu när jag verkligen har chansen att hitta på en helt egen värld full av namn (det är bara Tessan som heter som hon gör på riktigt) har jag kommit på mig själv med att bara ha med korta namn. De fingerade personerna heter Jenny. Mats. Jens. Niklas på sin höjd. Mycket märkligt.Nu får jag nog ta och drämma i med något längre.Vilket kan vara det längsta svenska namn som finns, måntro?
Lina Forss bloggar om "14 år till salu"
Läs gärna här.
tisdag 12 augusti 2008
Skrivresan - del 3
Det är inspirerande att ha synnerligen begåvade bokvänner. Kicki har just haft en brakfest för sin nya roman. Linda släpper sin debut i april. Mats har just börjat på sin tredje. Själv har jag boksvacka ungefär varannan dag.
Dag 1 är jag helt övertygad om jag aldrig komemr att få ihop någon bok.
Dag 2 är jag helt säker på att författandet kommer att gå som en Let´s Dance-tango (ja, inte med Brandeby i spetsen, då...)
Idag var det en "dag 1" halva dagen och en "dag 2" sista halvan. Tills jag fick för mig att ta en paus och läsa en bok. Då insåg jag hur otroligt många och bra ord det var i den. Och så blev det en "dag 1" igen.
Tessans egna ord om Aftonbladet
Den första tidningsartikeln om boken.
Jag skyndade till affären på lunchen, åkte hem, slog upp tidningen och såg mig. Även om artikeln var väldigt välskriven och bra, så känns det givetvis konstigt att se sig själv på ett helt uppslag i en av landets största kvällstidningar.
Historien som idag inte tar någon plats i mitt liv tränger sig in och känslor från förr virrar någonstans där långt bakom ögonlocken.Tänk om någon ser att det är jag? Tänk om någon förstår? Instinkten att vilja fly gör sig påmind. Gömma sig, tills artikeln är bortglömd. Tills boken är bortglömd.
Men jag stannar. Pratar med mamma. Gråter en stund i min sambos trygga famn. Drar fingrarna genom Alfons päls och inser att det inte är jag som ska fly. Det är inte jag som ska skämmas. Om någon förstår att det är jag, vad gör det? Jag har bestämt mig för att lägga skammen där den hör hemma, hos de vuxna som utnyttjade det barn jag var.
Jag kunde inte stå upp för det barnet då, men jag kan det idag, och det gör jag inte genom att fly, genom att vara tyst och låtsas som om ingenting har hänt. Boken rör ett ämne som det måste vågas pratas om. För att förhindra att det kanske sker igen, för att kanske kunna göra skillnad för iallafall ett barn där ute i samhället.
Och då kan vi inte vara tysta.
/Tessan
Skrivresan - del 2
För någon dag sedan fick jag tydligen hybris över en bra formulering, för jag råkade skickade iväg ett mail till min förläggare (hur låter inte det där då?) och fråga om han ville läsa ett par kapitel. För att kolla om formen höll. Så jag inte skulle behöva skriva om allt på slutet.
Jag fick svaret "jag litar på dig, jag har läst annat du har skrivit, det kommer att hålla". Jag andades ut.
Men så igår kväll hade jag fått ett till mail.
- Jag har ändrat mig. Jag blev för nyfiken jag vill läsa.
Gulp.
Så efter hysterisk morgonfilning (och en koll-runda till kusin Sofia) gick så mailet med de första kapitlen iväg till förlaget.
Snacka om nagelbitardag.
Ikväll kom svaret.
"Tio sidor in får jag använda all min proffs-koncentration för att sluta läsa. Håll den här stilen så blir det en fullständigt grym roman. Impad! Gripen. Och äcklad. Men det är ju också meningen."
Jag är så glad, så glad.
måndag 11 augusti 2008
Tessans drivkraft
Idag har många bloggat om Tessan och hennes liv. The word is out. Här är Tessans egna ord - "därför ville jag berätta min historia".
I juli 2007 fick jag frågan om jag ville skriva en bok tillsammans med skribenten Caroline Engvall, en bok om min tonårstid och mitt liv som prostituerad. De senaste åren har jag känt att jag inte längre vill vara tyst. Jag vill berätta min historia, jag vill inte längre låta den vara
en hemlighet som inte får kläs i ord.
Att se sitt eget liv i ord var skrämmande i början. Att lämna ut sig så totalt och veta att alla nu har möjlighet att ta del av mitt allra innersta har periodvis fått mig att vilja göra som förut, fly från det som skrämmer. Men jag har stannat kvar och allteftersom tiden har gått har den här boken blivit mitt livs projekt. För mig är det mer än en bok. Det är mitt liv så här långt.
Jag har valt att skriva den här boken av två olika anledningar. Den största och viktigaste är för att kanske kunna hjälpa andra. Kanske kan min historia väcka någon annan ung tjej som just nu står och vacklar där på kanten. Kanske kan den här boken få henne att ta ett steg tillbaka, att aldrig göra det där valet som jag och min kompis en gång gjorde.
Jag hoppas att boken kan fungera som hjälp och tröst för de unga tjejer som känner igen sig, att de kanske känner sig mindre ensamma och att de vågar tro på att även de kan ta sig ur det. För det går att lämna det destruktiva livet, det går att komma vidare och skapa sig en ljus och väl fungerande vardag. Det är aldrig någonsin för sent, även om man ofta tror det just när man är mitt uppe i det.
Jag gör det också för min egen skull. Att en gång för alla få berätta om mitt liv, få gå igenom allt i detalj, för att få en historia som jag kan lägga bakom mig på ett helt annat sätt än tidigare. Det är också en möjlighet till att låta mina närmaste ta del av mitt liv på ett sätt de aldrig tidigare har fått göra. De får mer förståelse och insikt, något som jag tror att de länge har velat ha även om de aldrig har frågat av hänsyn till mig.
Jag har valt att vara anonym av hänsyn till min familj och mig själv.
Att gå ut öppet med sin historia innebär att man alltid har den hängande över sig och att man hela tiden förknippas med det som en gång var. Det förflutna är numera en så liten del av mitt liv och jag vill låta det fortsätta vara så, något som jag inte tror skulle vara möjligt för vare sig mig själv eller min familj om jag skulle gå ut med min egentliga identitet.
Dikterna i boken skrev jag under den tiden som boken rör. Det var ett sätt att lätta på trycket när jag mådde extra dåligt, ett sätt att få ut lite känslor och tankar utan att använda sig av destruktiva medel. Jag kladdade ner dem i ett kollegieblock som egentligen skulle ha fyllts
med ekvationsuträkningar, sparade texterna i namnlösa dokument på min dator. Där glömdes de bort i några år, men när min historia skulle fram kändes det inte mer än rätt att även dikterna fick leva på nytt. Det är mina egna ord om min situation och hur jag upplevde
den just när allting hände.
I många år har jag kämpat mot skammen. Skammen över att ha blivit våldtagen, skammen över att ha haft sex mot pengar och skammen över att inte ha vågat säga nej. Att inte våga bita ifrån och värna om min egen kropp och mitt jag. Det är också den skammen som har gjort att jag har varit tyst. Jag har grävt ner mina upplevelser i en djup, mörk grop och täckt över med fuktig jord för att förhindra att de någonsin kommer upp till ytan igen. Men det fungerar inte att
förtränga, att låtsas som om de aldrig har funnits och jag har insett att jag måste vara ärlig mot mig själv.
Jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt, att man vaknar en morgon och helt plötsligt börjar allt fungera. Jag önskar att det vore så enkelt. För mig tog det några år innan jag kunde skapa en vardag jag trivdes med och kunde kalla mig för lycklig och verkligen känna att det var så. Men biter man ihop, ger man sig sjutton på att det ska gå och har bra människor och stöd runt sig så går det faktiskt. Jag insåg att man inte alltid klarar sig på egen hand, att man måste våga svälja den där skammen och be om hjälp hur skrämmande och svårt det än må vara.
Idag är jag tillbaka i min hemstad som jag aldrig trodde att jag skulle bo i igen. Jag bor tillsammans med min sambo och våra hundar. Min setter Alfons som förekommer mycket i boken finns kvar och blir snart sju år. Han är min trogna följeslagare och bästa vän.
Jag njuter av att vara tillbaka i staden som jag kan utan och innan, av att ha nära hem till mina föräldrar och syskon och att vakna på morgonen och känna att det faktiskt är härligt att leva.
/Tessan
Skrivresans början
1. Jag har hittat en skrivfåtölj (bordet funkar av någon anledning inte. Det tar bara stopp. Artiklar går. Men inte bok).
2. Googlat på "kom igång med roman" och hittat... inte så mycket.
3. Googlat på "skriv bra dialog" och hittat... inte så mycket. Däremot tipsade någon om att skippa anföringsverb. Jag vet fortfarande inte riktigt vad ett anföringsverb är.
4. Ströfacebookat lite.
5. Ströbläddrat lite i följande böcker för att försöka förstå hur man skriver en bok: "Gömda" (Liza Marklund). "Ingen i världen" (Hisham Matar). "Drakmånad" (Åke Edwardson. Mindre bra.). Fattar ännu mindre. Men. Ändå. Hittills har det blivit ungefär 10 000 lektecken. 5000 igår. 5000 idag. Bara 290 000 tecken kvar.
Förlaget bloggar
Idag öppnar de en egen blogg om saken.
Läs här.
Aftonbladets ord
söndag 10 augusti 2008
Ur andra kapitlet
Kan inte.
Andas.
Försöker skrika.
Ljudet stannar i hans handflata.
Han klämmer åt.
Tyst, jävla hora!
Sparkar bakåt.
Träffar luften.
En hård arm om midjan.
29
Handen gräver neråt, handen med små hårtofsar på varje fingerled.
Byxorna.
Halvvägs av.
Han drar.
Släpar mig.
Är stressad.
- Det är ingen idé att du skriker, ingen kommer ändå att höra dig.
Rösten, den som var så mjuk förut, är hård som ett trappräcke en stickande kall vinterdag.
Redskapsskjulet luktade unket, instängt, fuktigt, död. Jag var redan halvnaken, det gick så fort, jag hann knappt reagera. Han rev och slet, flåsade. Min hjärna roterade i slow motion. Registrerade knappt.
Får. Inte. Hända.
Händer. Inte.
- Sära på benen!
Jag knep ihop ögonen, hårt. Försökte låtsas att allt var en dröm, synerna rev i mig som taggtråd. Jag kunde inte få min hjärna att ta in hans onda ord, kunde inte fatta att det här hände mig.
En våldtäkt.
Det hände inte mig.
- Ja men sära då för fan!
Han började bli arg, det hördes på rösten, den gick upp lite i falsett innan han harklade ner den igen. Höll ner mig med en hand, kämpade för att få av sig sina byxor. De fastnade nere vid fotknölarna.
Gruset kändes som en spikmatta under min rygg. Något varmt rann svagt ur mig på baksidan, huden var trasig.
Jag skrek. Högt. Någon måste ha hört mig.
- Håll tyst för fan, käften!
Utdrag ut "14 år till salu" - släpps 1 september.
lördag 9 augusti 2008
Ur första kapitlet
Som i ett eko ringde det på dörren. En enda hård signal.
Drrrrrrrt.
Bara så.
Jag visste inte att dörrklockor kunde låta så hotfulla.
Nu vet jag.
Jag förstod att det var han. Det var ingen annan som ringde på den tiden.
Jag blev rädd. försökte stålsätta mig, nästan förbereda mig. Allt gick lättare att härda ut då. Men det började bli svårt att göra det, att stänga av. Och det var alldeles för få steg fram till dörren.
Det gjorde ont, i magen och i bröstet. Det stack och jag mådde illa. Jag var rädd. Jag var i och för sig alltid rädd, även om han inte var där. Men samtidigt var det nästan skönt att han kom. Att få det överstökat. Att slippa gå och vänta på nästa gång. Den där väntan gjorde mig galen.
Den var nog värst av allt. Jag visste ju att det skulle komma, så det var nästan som en lättnad när det väl hände, för då blev det längre tid till nästa gång.
- Tja!
Mats lutade sig nonchalant mot dörrkarmen och log snett. Han hade ett visst sätt att dra upp överläppen som blottade en sned, banangul tand. Jag vet att han brukade kallas ”varulven” i skolan på grund av den.
Min kropp förvandlades till en frysbox. Alla nerver vrålade ”nej!” i ostämd kör.
Det är nu eller aldrig, Tessan, det är nu du måste spela cool.
Jag försökte verkligen, jag försökte lyssna på mig själv, men kroppsspråket måste ha avslöjat mig. Axlarna uppe vid örsnibbarna. Skinnet som ett spänt täcke över alla muskler som bara ville hjälpa mig att fly.
- Vad gör ni…
Jag hann inte avsluta meningen förrän de klev in utan att fråga om lov. Mats slängde sin rutiga tjocka flanelljacka över soffkanten. Han slösade aldrig på orden, röst som en sågklinga genom tjock luft.
- Nu ska du få vad du vill ha.
Hårstubben täckte skallen som en taggig gloria.
Mats var inte ensam.
Bakom honom stod hans polare Jens. Han syntes knappt, Mats tog upp hela min hall. Jens kinder var gropiga av gamla akneärr, huden såg ut som ett omvänt dubbdäck.
Jens drog handen genom håret, han vågade aldrig möta min blick.
Nu eller aldrig, Tessan, nu eller aldrig…
Du kan fara åt helvete. Du rör mig inte!
Jag blev förvånad själv. Jag sa sällan ifrån, nu var det som om kroppen pratade av sig själv. Jag satte händerna på höfterna, försökte vinna lite respekt med ett kaxigt kroppsspråk.
Förgäves.
Båda osade öl, små pustar kom emot mig när Mats andades tungt vid mitt öra. Hans mungipor vreds uppåt i en ful grimas och jag hann tänka att han liknade Jokern i Batman.
- Jag vet att alla horor vill ha flera samtidigt.
Jag tror inte hans kompis ville, egentligen. Han såg så snäll ut och ibland såg det liksom ut som om han ville be mig om ursäkt, även fast han inte sa ett enda ord om något sådant. Men det var något med blicken. Mats sa åt kompisen att hålla fast mig, för jag vägrade vara stilla och bönade och bad om att de skulle gå. Kompisen höll hårt om mina armar, liksom pressade ner dem mot sängen medan Mats klädde av mig. Då någon gång insåg jag att det nog var bäst att bara ligga stilla och inte protestera, man lär sig rätt snabbt att sådant inte lönar sig utan att det snarare bara blir värre. Jag vet inte riktigt vad Mats använde men han körde upp en massa olika saker i mig. Sa ”det här tycker du väl är skönt?”.
Jag låg på mage.
Fick in mitt överkast i näsan, filthästhuvudet med den fladdrande manen i munnen.
Mats satte en hand på mitt bakhuvud, en annan svettklibbig näve fumlade med min kjol.
Kan.
Inte.
Andas.
Varför var jag så dum att jag tog kjolen?
Jag vet inte.
Panikkänslorna lekte tafatt i kroppen, virvlade runt i en ändlös jakt som bara kunde sluta på ett ställe, ångestens parkeringsplats.
Och så.
In.
Det tog bara några sekunder efter att Mats hade slängt ner mig på mage i sängen innan mitt underliv brann som en flammande valborgsmässoeld.
En tom vinflaska.
Upp. Upp. Upp. Hårdare. Smärtans vansinne. Upp, ända tills det tog stopp i mig.
En spottfontän nådde mitt öra.
- Det här tycker du väl är skönt?
Mats drog ut vinflaskan, den höll när den med ett ihåligt klong rullade ner på min beiga linoleummatta.
- Och det här?
Ett stön, från honom eller från mig?
Jag vet fortfarande inte vad han använde.
Något vasst, det skar som en svetsmaskin i mig.
Utdrag från första kapitlet i "14 år till salu" - släpps den 1 september
Tessans egna ord
Inte dimman och ångesten. Bundna händer. Trasiga flaskor och vassa
knivar.
Och efteråt. Efteråt.
Blodet på lakanet. Skärsåren. Blåmärkena på halsen.
Jag sprang barfota i snön på nätterna den vintern.
Jag tände eldar vid vattnet och brände sedlar.
Försökte kväva de skrik som aldrig tystnade.
Alla telefonnummer i den svarta boken som jag alltid sov med under
kudden.
För att jag aldrig skulle inbilla mig att jag var värd något.
Ett samtal.
Smutsiga pengar på byrån som fick skapa nattens ångesteld vid vattnet.
Utan ert våld orkade jag inte existera.
Utdrag ut "14 år till salu" - släpps 1 september.
fredag 8 augusti 2008
Varför just Tessan?
Vi satt vid ett fönsterbord på den lokala pizzerian, det luktade konservsvamp och flottig skinka medan Tessan berättade om allt männen gjorde med henne. Svettiga lakan, trasiga glasflaskor, galgar, fula ord, rollspel, gruppsex och sedan? Kanske en femhundring som
tack.
På sin höjd.
Fast en del hade redan då slutat betala henne.
För Tessan spelade det ingen roll. Hon ville inte ha pengarna. Fick hon något gick hon ut i skogen och brände upp sedlarna. De var smutsiga.
Jag bar med mig Tessan i hjärtat under en lång tid framöver. När hon flyttade till isigaste Norrland bytte hon telefonnummer och vi tappade kontakten.
Det skulle dröja ytterligare fyra år innan mejlet kom.
”Kommer du ihåg mig?”
Svaret var självklart. Tessan gick inte att glömma. Så många gånger hade jag undrat hur det hade gått för henne. Var hon var nu. Levande? Död? Om jag hade fått gissa skulle svaret helt klart ha blivit det senare.
Istället är Tessan nu en frisk 23-åring med pojkvän, lägenhet och två hundar. Hon bor kvar i samma lilla stad i östra mellansverige, möter torskarna på Ica var och varannan dag.
Och hon säger:
”Idag är de räddare för mig än vad jag är för dem. Det är min lilla hämnd. Jag ska minsann inte behöva flytta någonstans om jag inte vill.”
onsdag 6 augusti 2008
Tjuvstart
Så här sägs det där (bland annat):
Boken har levererats från tryckeriet!
(du som vill köpa ett förhandsex före butikspremiären... maila förlaget direkt på info@kallakulor.com).
Så här skriver förlaget om boken i sin pressrelease: Kalla Kulor Förlag presenterar den viktigaste bok vi någonsin publicerat. Utan jämförelse. Officiellt släpps boken den första september.
Ord som sensommarvärmer
Otroligt spännande.
Fick precis ett mejl från en mycket känd tidningsredaktör med texten:
"...du har med din detaljtäta berättarteknik, i kombination med inifrån-avsnitten, lyckats berätta historien på ett sätt som gör att att jag kan ta den till mig. Vilket är en prestation. Det är svårt. (Jag vet, för jag har också gett mig på liknande bokprojekt, både som författare och redaktör.) Händelser som dessa vill (behöver?) man värja sig mot. Särskilt om man som jag är flickmamma. Precis som "Tessan" skriver själv: "Det finns fortfarande en uppfattning om att "barnprostitution händer inte här." Inte i Sverige.""
Det värmde långt ner i hjärtegropen.
/Caroline Engvall
Tessans tankar
Det känns som det var igår vi tog beslutet att låta mitt liv bli till en bok, och nu är vi plötsligt här, ett år senare. Boken är klar, vi har nått målet och nu är det bara en nervös väntan på att se hur den tas emot.
Jag hoppas boken kan tillföra något mer än "bara" bra läsning. Jag hoppas att den kanske kan fungera som stöd för någon ung tjej som står där och vacklar på kanten. Att få henne att dra tillbaka foten igen, att aldrig ta det steget jag tog. Jag vill inte låta allting ha hänt utan att det för något gott med sig, och kanske är den här boken just det där goda?
/Tessan
tisdag 5 augusti 2008
Boken har nått redaktörerna
Får vi lov att presentera
Marknadsföring, till exempel.
Som tur är har mitt kära förlag koll på allt sådant. Så här lyder den presentationstext som de skickar ut till dagstidningarna idag, tillsammans med boken.
Kalla Kulor Förlag presenterar den viktigaste bok vi någonsin publicerat. Utan jämförelse.
Recensionsdatum: 1 september
Kan man rädda liv med hjälp av böcker? Kanske. Och om det finns skuggan av en chans att varna tonårstjejer och deras föräldrar så att bara en enda slipper uppleva det Tessan – vars sanna, svenska historia berättas här – utsattes för, så är det värt allt vi lägger ned på produktionen.
14 år till salu är helt enkelt den viktigaste bok som vi givit ut sedan starten 2001. Det är den sanna historien om hur en ung och på ytan helt normal och välanpassad svensk tjej rasar ned i nätprostitution och djup förnedring utan att omvärlden märker någonting. Och hur hon kommer upp ur sitt helvete igen. Att kalla boken för engagerande är att ta i på tok för litet. Alla som hittills läst 14 år… lägger den ifrån sig med en rysning och en önskan om att ingenting sånt här skall hända någon igen. Någonsin. Men också en beredskap för hur signaler skall tolkas och vad man faktiskt bör och kan göra som vuxen om en ungdom i närheten hamnar på glid. Detta är med andra ord en bok som alla vuxna och inte minst tonåringar själva verkligen bör läsa.
Vi önskar dig god, omskakande, engagerande och spännande läsning!
Vännerna på Kalla Kulor Förlag
På baksidan
Självklart.
Här kommer baksidestexten:
Detta är den sanna historien om 14-åringen Tessan, som lever ett liv som de flesta välanpassade svenska tonåringar: hon bor i radhus i en mellansvensk stad, harmonisk med mamma, pappa, storasyster och lillebror. I skolan går det bra och stunderna i stallet är många och lyckliga.
Men någonting går snett, riktigt snett. Startskottet är en våldtäkt, och av alla är gärningsmannen den ”hyggliga” killen i stallet. Tessan tiger, lider och självkänslan faller. När kompisen föreslår sexförsäljning via nätet för att tjäna litet snabba pengar, rycker hon på axlarna, ”varför inte?” Värre kan det ju inte bli, eller?
Jo det kan det. Och Tessan dras in i en ond cirkel av självförnedring, bekräftelsesökande och ytterligare prostitution. Snart får hon inte ens betalt av de män som regelbundet ringer och kräver att få utnyttja henne. Syrrans ex-kille är en av de värsta. Tessan byter gymnasium och flyr långt ifrån hemstaden, men männen hittar henne.
Ingen omkring henne märker vad som pågår. Finns det inget slut?
14 år till salu är en angelägen berättelse av många skäl. Tessan är så långt från schablonbilden av ungdomsprostituerade som man kan komma. I hennes värld finns inga missförhållanden. Innan allt spricker.
Det som hände Tessan kan hända vem som helst. Läs den, om inte annat för att förstå hur du undviker att något liknande händer dig eller någon i din närhet.
måndag 4 augusti 2008
Ett styrkeprov?
Först på listan kommer "Styrketräning - en anatomisk guide".
Hehe.
Hur tänkte de där?
Den nyttiga motorsågen
Är det bättre att bli sågad efter 20 sidor än efter 200?
Ja.
Det är det.
Hur knäckt ens stolthet än må bli.
När "14 år till salu" var i sin linda förra hösten lät jag stolt en före detta svensklärare läsa ett par kapitel. Ville höra hur bra det var, vilken storsäljare det skulle bli.
Tyvärr sa han tvärtom - fast mer inlindat.
Jag gick hem med svansen mellan benen och fortsatte skamset att knattra vidare.
Och skrev två mycket bättre kapitel.
söndag 3 augusti 2008
On the cover
lördag 2 augusti 2008
14 år till salu - the blog
Att det bara är en månad kvar tills min förstfödda bok ligger naken och hjälplöst sprattlande för allas beskådan på bokhandelsdiskarna känns overkligt - lika ogripbart som att det var exakt ett år sedan de första krystvärkarna började kännas och bokstäverna lirkas fram.
Nog med förlossningsreferenser nu.
Let´s go.
Välkommen till 14 år till salu - the blog.
/Caroline Engvall