lördag 16 augusti 2008

Varför såg ingen?

Varför såg ingen? Kunde ingen ha fångat upp Tessan tidigare, innan hon gjorde så djupa sår i sig själv? Enligt Tessan själv gick det inte. Så här berättar hon i "14 år till salu":

Jag hade en del av min personlighet som andra såg; min familj, vänner, folket i stallet och alla andra. Där fungerade jag bra, jag var glad, duktig och skötsam. Jag höll på med hästarna och hundarna, umgicks med vänner och var precis som vem som helst. Den andra delen, den syntes inte. Jag låtsades inte om något. Jag tror inte att någon alls hade kunnat säga att de trodde att jag mådde dåligt, jag höll fasaden uppe. Jag kunde vara jätteglad, ha roligt med mina kompisar och en timme senare, så fort jag blev ensam kunde jag ligga i fosterställning i sängen och tro att jag nästan skulle dö av all ångest. Men om någon ringde kunde jag lika
snabbt gå över till att må bra och vara glad igen. Så länge jag hade mycket saker att göra, som i stallet, mådde jag bra. Då gick det att hålla ifrån det andra, det existerade inte och jag kunde vara fullt ut i det bra.
Men så fort det blev lite lugnare, lite tystare, började det krypa i mig och då tog den där andra sidan över.

/Tessan

Inga kommentarer: