Flickan och skulden

"Allt är mitt fel. Det var jag som bjöd in till det. Jag hade ju kjol på mig". Den som vill bli ännu argare på hur det svenska samhället ser på våldtäkt kan läsa "Flickan och skulden" av Katarina Wennstam. Där belyser hon hur domstolarna idag nästan alltid frågar tjejen vad hon hade på sig vid våldtäkten - som om snygga strumpbyxor och kort kjol skulle ursäkta förävaren. Så här säger Tessan själv i "14 år till salu" om ett av de många övergrepp hon utsattes för av torskarna:

Han tog mig på magen och brösten. Jag sa att jag inte ville, att Joel, som bodde där kunde komma när som helst. Jag försökte komma loss men han höll fast mig och sa att han var mycket starkare, att det bara skulle bli roligare för honom om jag kämpade emot och så skrattade han lite. Han slängde ner mig i sängen och det var en av de få gångerna jag hade
kjol på mig så han drog bara ner mina strumpbyxor och ja… våldtog mig. Det gick rätt snabbt. Det var någon som gick i trapphuset och då slutade han innan han hann komma.
Jag hade panik inuti. Det var som ett stort kaos som bara virrade runt i kroppen. Det kändes omöjligt att det hände igen. Vilka är oddsen liksom? Det var som ett bevis för att det var mitt fel. Varför skulle det annars ske en gång till. Jag hade gått in dit frivilligt. Jag hade nästan bett
honom om det, kändes det som.
Jag kände mig naiv.
Han sa att jag fick skylla mig själv, att jag hade gått in dit av egen vilja och han hade ju rätt. Det var liksom självklart att det var mitt fel. Jag fick skylla mig själv som var så dum.
/Tessan