Varför säljer man sig?

Många undrar VARFÖR man fortsätter sälja sig själv, när allt är så hemskt? På sidan 60 i "14 år till salu" försöker Tessan sätta ord på det.

I början var det skönt med lite extra pengar. Jag köpte en ny mobil och grejer till hästarna. Men snart blev pengarna bara smutsiga, jag ville inte ha dem, ville inte använda dem. De påminde för mycket om vad jag gjorde. Det kändes ännu värre att få betalt, för då fick liksom jag också ut något av det, då kändes det smutsigare. Som om jag... tyckte om allt. Som om det var okej, det männen gjorde. Förutom pengarna var sex ett lätt sätt att göra illa sig själv på, även om det inte gjorde ont rent fysiskt just då i början.
Jag var inte värd mer. Jag trodde jag behövde det, för att överleva. För att känna att jag fanns. Det kändes mest som om jag gick runt i en tjock dimma och var frånvarande. Och ibland, just då, då kändes det som att jag var närvarande, på riktigt. Att jag i alla fall dög till något. Det var det enda jag kunde, trodde jag. Jag ville inte, egentligen, men jag behövde.
Det var nog helt enkelt mitt enda sätt att få utlopp för mina känslor.