Tillbaka till bokmässan i Göteborg, som ägde rum förra helgen.
Det var fantastiskt och kul på alla sätt och vis - men också nytt och läskigt. Som det här med boksignering, till exempel. För medan köerna snirklar sig hundrameterslånga till författare som Martina Haag och Mark Levengood kan man som debutförfattare känna sig lite ensam när man sitter och pratar rakt ut i ett folkhav som myllrar förbi.
Min vän och författarkollega Linda beskriver känslan väldigt bra på sin blogg.
Läs gärna här.
Det var fantastiskt och kul på alla sätt och vis - men också nytt och läskigt. Som det här med boksignering, till exempel. För medan köerna snirklar sig hundrameterslånga till författare som Martina Haag och Mark Levengood kan man som debutförfattare känna sig lite ensam när man sitter och pratar rakt ut i ett folkhav som myllrar förbi.
Min vän och författarkollega Linda beskriver känslan väldigt bra på sin blogg.
Läs gärna här.
Som tur var minglade folk flitigt förbi förlagets monter - tack alla ni som kom fram och pratade.
Det fick en liten debutant att känna sig mindre ensam.
1 kommentar:
Nej, bokmässan är minsann inte det bästa forumet för signeringar! Konkurrensen är alldeles för stor för att mindre kända författare ska få utrymme att synas och höras. I år begränsade jag min montertid till en halvtimme- det räckte bra. Man signerar långt mycket fler böcker på en enda föreläsning för allmänheten än under hela bokmässan -promise!
Skicka en kommentar