Jag har haft en ofantlig tur.
Inte så mycket skicklighet i der här fallet, mest tur.
Min man är den bästa för mig och han är en fantastisk far till vår son.
Tidigare i mitt liv var jag ute på farlig mark. Jag drogs till killar som var äldre, killar som var farliga, killar som inte ville väl.
Varför?
Adrenalinjakten, kanske.
Idag får jag kärlekskickar av att ha haft kraften att ha valt bort de dåliga männen och istället få vila i en trygg famn. Att strunta i den där tjejiga känslan av att vi ska ta hand om. Omvända. Våga du också - I promise, it´s worth it.
2 kommentarer:
Vackert!Hur många törs sprida den energin till sin närmaste?
Fin bild på dina käraste :)
Önskar er all lycka!
Tack än en gång för att du ställde upp på intervjun :)
Skicka en kommentar