fredag 21 november 2008
Smutsiga pengar
När pengarna var borta skulle det aldrig ha hänt och allt skulle bli bra igen. Jag eldade upp en i taget och trodde verkligen att det skulle kännas bra, att allt skulle försvinna bara pengarna försvann. Det var inte svårt och inget jag tänkt göra heller. Det blev bara så, och samma sekund som tanken flög genom huvudet kändes det liksom som om det var det jag behövde göra. På något sätt inbillade jag mig nog att det skulle vara som att spola tillbaka ett band och ändra innehållet innan man sätter igång det igen. Finns det inga bevis, då har det liksom inte hänt. Men efteråt kändes det precis likadant.
/Tessan
måndag 17 november 2008
Tessans skam - utdrag från "14 år till salu"
i hörnet
bredvid sängen
jag tror att
ångesten
äter upp
inifrån
blundar
ser bilder
innanför mina
ögonlock
hans händer
smutsar ner
min kropp
för evigt
hans kön
sliter bort
allt som varit
helt
inbränd
skam
går inte
att skrubba
bort
/Tessan
lördag 15 november 2008
tisdag 11 november 2008
Skugge haussar
Här bloggar hon om "14 år till salu".
Yeah!
söndag 9 november 2008
fredag 7 november 2008
onsdag 5 november 2008
lördag 1 november 2008
När barnet mår dåligt
Psykolog Mona Ljung listar några vanliga exempel på att ett barn mår dåligt:
* Förlust av funktion, det vill säga att de inte klarar saker som de tidigare har klarat, exempelvis att planera för nästa skoldag, packa gympakläder, ta med böcker, göra läxor, sköta sin hygien eller annat som tidigare fungerat. Eller om de plötsligt slutar med något de tidigare tyckt om, som att vara med kompisar, spela teater eller fotboll.
* Psykiska symtom som nedstämdhet, överdriven oro och rädsla, lätt irriterade, aggressivitet, förlust av förmågan att känna glädje, aptitstörning, viktförändring, sömnproblem (svårt att somna, vaknar mitt i natten, vaknar tidigt och inte kan somna om), trötthet, känsla av att inte ha någon energi till något, rastlöshet, känna sig dålig, värdelös och skuldfylld, koncentrationssvårigheter, svårigheter att ”tänka tankar färdigt”, ta beslut, ofta återkommande tankar på döden och självmordstankar och självskadande beteende.
* Kroppsliga symtom: Barn som mår dåligt har också ofta olika besvär från kroppen. Det kan till exempel vara huvudvärk, magont, illamående, värk och återkommande infektioner.
* För föräldrar kan det också vara viktigt att fundera över om det skett några förändringar i familjen eller i familjens nätverk. Hur ser relationerna till släkt och vänner ut? Finns det något annat i familjen som kan vara en anledning till att barnet reagerar med oro eller andra symtom? Det kan vara ett nytt syskon eller ny familjebildning, flytt, svår sjukdom, dödsfall, missbruk, psykisk sjukdom eller arbetslöshet. Hur olika livshändelser påverkat familjen är bra att ha i åtanke när man söker hjälp. Det har betydelse för vilket slags hjälp man som familj behöver.
onsdag 29 oktober 2008
Skuldbelägg aldrig ett barn
Hon får medhåll i bloggvärlden och bland recensenter av boken - det är ALDRIG okej att skuldbelägga ett barn, hur många initiativ han eller hon än tar.
Så här skriver Tessan själv:
"Det är svårt att leva med vetskapen att jag utsatte mig själv för så mycket och dessutom inbillade mig att jag behövde det. Det är svårt att ta in, och det är lätt att lägga all skuld på sig själv. Fast jag har blivit bättre på att inte göra det. Jag vet att det fanns något bakom som gjorde att det blev som det blev. Jag var ett barn. Det är aldrig okej att göra så som männen gjorde mot mig, speciellt inte mot ett barn även om barnet själv tar alla initiativ i världen."
måndag 27 oktober 2008
Läsarrespons söderifrån
Tak for '14 år til salu'. Den virkelighed er også i Danmark. Håber du vil bringe Tessa mit dybtfølte hjerte tak for at hun lader os se ind til hende.
Kærlige tanker
O
söndag 26 oktober 2008
Hur våga fråga?
På den här sidan finns svar - och "14 år till salu" är boktipset.
lördag 25 oktober 2008
Killar säljer sex oftare än tjejer
Det är bra.
Vi måste skjutsa upp ämnet till ytan. Prata om det. Synliggöra det.
För "vi tror att vi vet". Vi har hört om Malmskillnadsgatan. Om Det Farliga Internet. Men ett faktum är att fler killar än tjejer prostituerar sig. Inte för att skaffa sig tak över huvudet, utan ofta av andra skäl. Om det är forskningen fortfarande bristfällig, enligt forskaren Niklas Eriksson i Malmö, som håller på med en avhandling om manlig prostitution.
Läs mer om det i den färska Aftonbladet-artikeln här.
torsdag 23 oktober 2008
tisdag 21 oktober 2008
Linda säger hej
Om du varit med om någon form av sexuellt övergrepp ska du berätta detta för någon vuxen. Kom ihåg att det aldrig är ditt fel om någon gör dig illa eller lurar dig! Det finns ungdomar som känner skuld och tror att de är orsaken till att ett övergrepp skett, eftersom de tycker att de varit delaktiga, men så är det inte. Om du tex säljer sex är det inte ditt fel utan den som köper sex, det säger tom lagen. Vill komma i kontakt med mig för intervju eller av någon annan anledning kan du göra det via vår hemsida www.lio.se/onlineprojektet. Jag hör av mig till dig så fort jag kan.
Hälsningar
Linda Jonsson
söndag 19 oktober 2008
Dagens boktips

fredag 17 oktober 2008
Det finns hjälp att få!
Så här svarar Mona, tillika Tessans egen psykolog, på den frågan:
"Som förälder är det viktigt att veta att man inte är ensam med sina erfarenheter. ”Bit huvudet av skammen” och sök hjälp. Det är flera som upplever liknande svårigheter. Du kan få råd, stöd och hjälp på flera olika ställen. Till en början kan du även vara anonym om du vill. Som förälder kan du ringa till socialtjänsten och be att få tala med någon handläggare, lika så till BUP och till Ungdomshälsan om det finns på orten. Hittar man inte i telefonkatalogen eller på nätet – ring kommunens eller landstingets växel och fråga. Det finns även andra stödföreningar till exempel Föräldratelefonen (020-852 000). Det finns inte något som heter ”för tidigt”. Är du orolig som förälder – ring hellre och rådfråga någon ”för tidigt” än ”för sent”. Tycker du inte att du blir bemött på det sätt som du önskar – be att få tala med någon annan."
tisdag 14 oktober 2008
Upp till ytan
Det är dåligt - men bra.
Dåligt att fenomenet över huvud taget finns - men bra att det kommer upp till ytan. För faktum är att hela 80 procent av våldet mot kvinnor i nära relationer aldrig anmäls.
Åtalet mot den kände artisten har hjälpt andra kvinnor att våga tänka och reagera mot ett onormalt beteende i en kärleksrelation, där vi omhändertagande kvinnor gärna vill skydda, vårda, säga det-var-nog-bara-en-gång.
Idag skriver Svenska Dagbladet om ämnet, läs mer här.
Rätt till sin egen kropp
Så här skriver Hanna Fridén klokt i Metro om ämnet, på tal om omtalade Blondinbellas time out och påhopp i bloggvärlden.
Låt oss hoppas att det är ännu ett litet steg mot att offret inte ska känna att hon måste vara tyst - för tyst är inte stark.
måndag 13 oktober 2008
Tessans styrkebesked
Många undrar.
Faktum är att hon bor kvar i sin gamla hemstad, den där "allt hände".
Det är otroligt starkt.
"Idag när jag ser någon av männen försöker jag ofta gå åt andra hållet, ställa mig bakom en hylla. Men sen kommer jag liksom på mig själv med det och tänker att det inte är jag som borde undvika dem. Ibland försöker jag ta ögonkontakt. Jag antar att jag på något sätt vill se om ... om de skäms, om de känner sig obehagliga till mods, om de ... ångrar sig. Det känns ganska bra, att kunna gå förbi och känna att trots det han gjorde mår jag bra. De kan inte trampa på mig längre. Jag vill att de ska se att jag liksom inte ... är rädd. Att jag inte undviker dem. Att de faktiskt inte lyckades förstöra mig."
lördag 11 oktober 2008
Hjälp för våldtagna
I torsdags skrev Dagens Nyheter om att allt fler söker sig till akuten för våldtagna. Den finns på Södersjukhuset i Stockholm och totalt har 1900 kvinnor fått hjälp sedan starten för tre år sedan. Det är bra.
De gör ett viktigt jobb.
Och det är ännu viktigare att veta att de finns och att man faktiskt kan och bör söka hjälp.
torsdag 9 oktober 2008
Haka på VR
Läs mer här.
tisdag 7 oktober 2008
14 år till salu goes international
Imorse ringde Utrikesdepartementet.
De hade hört talas om "14 år till salu" och hade ett italienskt tv-team på besök. Tv-människorna skulle göra en dokumentär med tema prostitution och undrade om jag hade tid för en intervju.
I eftermiddags var alltså fotografen Stefano och programledaren Pierangelo här och filmade. Reportaget ska sändas i italienska motsvarigheten till Aktuellt i slutet av oktober - och enligt programledaren ska inslaget även finnas på Internet då.
Jag återkommer om länk.
måndag 6 oktober 2008
Skrämmande siffror
BRÅ beräknar att 60 procent av alla anmälda våldtäkter aldrig klaras upp (då räknar man även in fall där det inte gått att styrka brott bland de uppklarade brotten, något som benämns tekniskt uppklarade brott).
Vi får verkligen hoppas att det blir ändring på det under 2009.
söndag 5 oktober 2008
En väg till hjälp
Kvinnofridslinjen, 020-50 50 50, är en nationell stödtelefon för kvinnor som upplevt hot och våld. Den är bemannad dygnet runt och drivs på uppdrag av regeringen. De som svarar är socionomer eller sjuksköterskor med vana att möta människor i kris eller i svåra livssituationer, alla har tystnadsplikt. Uppgiften är att lyssna och ge professionellt stöd.
Våga söka.
Det finns bra människor som både vill och orkar lyssna.
lördag 4 oktober 2008
Götet-tips
Bokmässans mat kan vara lite sisådär - om man inte lyckas få bord på hotell Gothias Heaven 23 eller IlContro (där det är väldigt kändistätt). På fredagskvällen styrde vi därför matkosan mot en helt fantastisk liten tapasrestaurang på Övre Husargatan; Vino Tapas.
When in Gothenburg - try it!
Vi fyllde bordet med tapas och är nästan mätta fortfarande.
fredag 3 oktober 2008
Recension i tidningen Dagen

På nätet är han ute och jagar unga flickor. I verkligheten är han kanske familjefar, kör Volvo V40, och handlar mat på Ica där du eller jag kan stöta ihop med honom. Tessan som är 14 år och bor i ett radhus i en mindre svensk stad, är en av de småtjejer som har blivit köpt av de här männen. I ”14 år till salu” berättar hon sin historia. Det är en berättelse om en tjej som har en ganska vanlig uppväxt. Hon älskar hästar och
djur, och drömmer om att starta ett hunddagis.
Så kommer ödesdagen när hon blir våldtagen av en jämnårig kille. Hon vågar inte berätta om detta för någon, utan vänder allt inåt.
Självbilden rasar och när kompisen föreslår att de ska börja
sälja sig på nätet hoppar hon på.
Det är en gripande, stark och förfärlig berättelse som journalisten Caroline Engvall ger oss i boken. Jag tror att många är ovetande om denna typ av barnprostitution,
och att den förekommer mitt ibland oss.
Ingen runt Tessan verkar förstå att något är på tok, även om det finns en och annan lärare som ser att hon inte mår bra. Men de flesta nöjer sig med att fråga henne hur hon egentligen mår.
Boken blir en brinnande appell till oss alla att våga lägga oss i. Att våga fråga en gång till. För genom att ingen vuxen ingriper, dras Tessan allt djupare ner, och hamnar till sist i händerna på män som betraktar henne som en vara. Som tar med sig kompisar. Som slår och förnedrar henne. Det är förfärlig läsning.
Det finns mycket som är bra och starkt i Tessans berättelse, jag tycker att hon har en stark språklig begåvning och gestaltningsförmåga. Men emellanåt känns det som att det fattas bitar. Vad är det som driver henne att gång på gång ta nya kontakter, även när hon flyttat
för att komma bort, eller när hon till sist hamnar i fosterfamilj? Det handlar inte om pengar,
för efter ett tag vill hon inte ens ha betalt. Själv skriver Tessan att det är samma mekanismer som är i gång som när man skär sig i armarna. Liknelsen håller säkert. Men av vad jag har läst om flickor som skadar sig, så uppstår i stunden när smärtan kommer, också en känsla av befrielse. Här finns ingenting sådant. Samlagen är skildrade som smutsiga och glädjelösa,
vilket de förstås är. Men vad är det då som gör att Tessan fortsätter? Vid något tillfälle talar hon om att hon får bekräftelse. Här hade jag gärna sett att Caroline Engvall hade gått lite djupare i sitt arbete som intervjuare. Men det är ingen stor anmärkning, som helhet tycker jag att
detta är ett starkt och viktigt dokument, och det är också dramatiskt och gripande att läsa om Tessan och hennes öde.
Och till sist är det viktigt att poängtera att även om så Sveriges alla tonårsflickor skulle gå ut med en jätteannons på nätet, så är varje man som svarar ett generalkräk. Skulden för att förgripa sig på ett barn kan aldrig läggas på barnet, oavsett hur ”lockande” barnet
framställt sig självt.
Efter att ha läst boken är jag både tagen, rasande och chockad. Jag hoppas att fler kommer att
känna likadant.
Signeringsensamhet
Det var fantastiskt och kul på alla sätt och vis - men också nytt och läskigt. Som det här med boksignering, till exempel. För medan köerna snirklar sig hundrameterslånga till författare som Martina Haag och Mark Levengood kan man som debutförfattare känna sig lite ensam när man sitter och pratar rakt ut i ett folkhav som myllrar förbi.
Min vän och författarkollega Linda beskriver känslan väldigt bra på sin blogg.
Läs gärna här.
Som tur var minglade folk flitigt förbi förlagets monter - tack alla ni som kom fram och pratade.
Det fick en liten debutant att känna sig mindre ensam.
torsdag 2 oktober 2008
Andra upplagan på G!
Nu trycker förlaget andra upplagan - allt för att fler ska kunna ta del av Tessans viktiga historia.
onsdag 1 oktober 2008
I sällskap av Mankell
Tillsammans med Mankell och Alexander McCall Smith.
Inget dåligt sällskap.
Hurra!
tisdag 30 september 2008
Crime night

Snart kan man lyssna på ljudklipp från föredraget här.
måndag 29 september 2008
Tårar på seminarium
söndag 28 september 2008
Fina författarord
En av de mest lovebombamde är Camilla Läckberg.
Så här skriver hon om "14 år till salu" på sin blogg.
lördag 27 september 2008
Stort intresse
Kom och mässprata!
fredag 26 september 2008
På väg till bokmässan, 07.14...
torsdag 25 september 2008
14 år till salu i Tove
Passa på!
onsdag 24 september 2008
Föredragsågren
Så här skriver hon om det - och just idag kan jag bara hålla med.
Även om jag nästan alltid får lite ont i magen inför varje gång jag ska hålla föredrag. Jag vet inte varför. Men jag är inte ensam. Tydligen har undersökningar visat att på svenskarnas tio-i-topp-lista över läskiga grejer så ligger det här med att tala inför publik på plats nummer ett. Till och med före "Att dö".
14 år till salu i Vecko Revyn
tisdag 23 september 2008
Dress Man
Idag har han gått och startat klädmärke.
Läs mer här.
Tessan om bokmässan
Nu är det snart dags för bokmässa. Caroline kommer finnas på plats och prata om boken och signera. Bokmässan är ett sånt där evenemang som man läst om i tidningarna tidigare år, och nu kommer vår bok vara en av alla de där böckerna som trängs innanför väggarna. Det måste väl vara det yttersta beviset för att den faktiskt finns på riktigt?
Och ni kommer väl och lyssnar på Caroline på söndag?
/Tessan
måndag 22 september 2008
Bokhora om 14 år till salu
Spana in bloggen här.
söndag 21 september 2008
Tessans tankar om läsarbreven
/Tessan
lördag 20 september 2008
Recensionslycka
Som den här.
Jag älskar siffran fyra.
fredag 19 september 2008
Tessan om familjens reaktioner
Min sista psykolog sa en gång att "allt kanske inte ska berättas", och jag tror att hon kan ha haft rätt. Det gäller att sålla, att dela med sig av det som känns okej att lämna ifrån sig. Boken och arbetet med den har ändå lett till att vi kunnat prata mer om det som varit än tidigare. Inte om just det som hänt, men om känslorna runt om och om det kaos som vi alla upplevde just då.
Jag har fått mer insikt i hur de runt om upplevde allt som hände, och fått chansen att se det hela ur ett annat perspektiv än mitt eget, vilket alltid är nyttigt att göra.
/Tessan
torsdag 18 september 2008
I Vecko Revyn
Ni andra får vänta en vecka, tills den finns i butiken.
/Tessan
Så många författare - så lite tid
Vad vill man se?
Vad vill man hinna med?
Jag har redan prickat för Bonnierförlagens monter när Katarina Wennstam, Maria Ernestam och Camilla Läckberg är där, en titt på coola unga fantasyförfattaren Julia Sandström ("jag skriver böcker på skolloven"), en doft av Indien hos Anita Nair, Mats-Eric Nilsson om den fejkade maten, chicklit-Meg Cabot och så lite Jo Nesbö och Anne Holt på deckarens dag (lördag).
Och så det här förstås.
onsdag 17 september 2008
Till alla Uppsalabor
Uppsala Crime Night.
Vi bjuder in till höstens första föreställning måndag 29 september. Som förut håller vi till på KB, Konsertbaren.
Vi rivstartar höstsäsongen med högintressanta gäster och författare och med en extra påkostad Crime Night-meny.
* Caroline Engvall har skrivit den viktiga boken 14 år till salu - den sanna historien om hur en ung och på ytan helt normal och välanpassad svensk tjej rasar ned i nätprostitution och djup förnedring utan att omvärlden märker någonting. Och hur hon kommer upp ur sitt helvete igen.
* Åsa Witowski är verksamhetschef för kvinnofrids-mottagningen på Akademiska sjukhuset och berättar om verksamheten, som har blivit nationell med sin dygnet runt öppna telefonlinje. Mottagningen tar emot kvinnor som utsatts för våld, hot eller sexuella övergrepp. Kvinnofridslinjen, 020-50 50 50, är en nationell stödtelefon.
* Helén Hellström arbetar på Akademiska sjukhusets akutmottagning. Hon berättar om hur mottagningen tar hand om kvinnor som har blivit misshandlade av en närstående; om vårdpersonalens problem att upptäcka vad som hänt och om amibitionen att få kvinnan att förstå att det måste göras en polisanmälan.
Biljetter säljs endast på KB, Vaksalagatan 24 A, Uppsala, tel 018 / 100 910. Pris som tidigare 350:-/person inkl Crime Night-menyn.
Välkommen!
Mera info på http://www.crimenight.se
tisdag 16 september 2008
måndag 15 september 2008
Heja Sofia!
Spana gärna in hennes blogg här - där man dessutom kan läsa mer om nätverket Shedo, hennes nya engagemang.
Heja Sofia, heja alla starka tjejer.
söndag 14 september 2008
Bokmässan - be there
Givetvis finns "14 år till salu"-gänget på plats - bland annat med ett seminarium vid 13-tiden söndag den 28 september.
Kom. Kom jättegärna!
lördag 13 september 2008
Första, andra...
Utropspris: 15 kronor, högsta bud just nu 60 kronor.
Inte så illa pinkat.
Här kan man buda. Haha.
fredag 12 september 2008
Dagens boktips

Åsa Anderberg Strollos Augustnominerade "Bryta om" handlar om Minna, som försöker balansera livet som "ensamstående" 16-åring med en psykiskt sjuk mamma.
Riktigt, riktigt bra.
torsdag 11 september 2008
Årets viktigaste bok
Och jag blir alldeles rörd.
Tessan om uppmärksamheten
Mitt mål med boken var att kunna hjälpa andra. Med den debatt som nu pågår känns det fullt möjligt att göra detta. Vi måste lära oss att fånga upp barn och unga tidigare, att sätta in resurser för att förhindra att det går så långt och ha kunskap nog för att kunna hitta dessa pojkar och flickor som redan är där och hjälpa dem tillbaka till en vardag utan destruktivitet.För att komma vidare fungerar det inte att man är tyst och sopar allting under mattan, det måste pratas, diskuteras och skrivas för att kunna skapa förändring.
Att vår bok och allt som skrivs om den hjälper till att uppmärksamma problematiken gör att målet att få ut något gott av allting har uppfyllts. Och det gör att min historia inte känns riktigt lika "onödig".
/Tessan
onsdag 10 september 2008
Debatten fortsätter
Idag skriver den kristna tidningen Dagen Tessans historia.
Läs gärna här.
tisdag 9 september 2008
Slutknorren
The very beginning
måndag 8 september 2008
Tessan om bokvideon feat. Robert Aschberg
Därför var det otroligt stort att se honom som speaker i bokvideon.
Och nästan ännu större att veta att han läst boken.
Det är ungefär samma känsla som när man var yngre och var på konsert med sina största idoler. Ni vet, så där overkligt och svindlande.
Och nu tycker jag nog ännu mer om honom än tidigare.
/Tessan
Se videon här.
Bra start på veckan
Han uppdaterar mig om försäljningssiffrorna för boken var och varannan dag - till och med sena söndagkvällar.
Igår kväll la AdLibris ännu en stor order.
Nu är snart det första tryckta lagret slut.
Så vill man börja veckan.
söndag 7 september 2008
Författare blir body double
Eder författare, som är utrustad med en rejäl åttaplus-månaders gravidmage just i detta nu, blev uppraggad som body double till skådespelerskan Sofia Ledarp (till höger på bilden). Idag var inspelningen. Jag fick ha hennes kläder och brun peruk och visa bebismagen i en film som blir klar i vår - men det roliga var att alla i inspelningscrewet antingen hade läst eller hört talas om "14 år till salu".
Då svindlade det igen.
I mitt huvud var det nämligen helt ointagbart att några andra än de närmast sörjande i familjen skulle läsa boken. Men så var tydligen icke fallet. Jätteroligt!
lördag 6 september 2008
Tessans starka ord
Det var enkelt.
En av Tessans starka dikter lyder så här:
Jag vill inte minnas händerna, ögonen eller slagen.
Inte dimman och ångesten.
Bundna händer. Trasiga flaskor och vassa knivar.
Och efteråt.
Efteråt.
Blodet på lakanet. Skärsåren. Blåmärkena på halsen.
Jag sprang barfota i snön på nätterna den vintern. Jag tände eldar vid vattnet och brände sedlar.
Försökte kväva de skrik som aldrig tystnade. Alla telefonnummer i den svarta boken som jag alltid sov med under kudden. För att jag aldrig skulle inbilla mig att jag var värd något.Ett samtal.Smutsiga pengar på byrån som fick skapa nattens ångesteld vid vattnet.
Utan ert våld orkade jag inte existera.
fredag 5 september 2008
torsdag 4 september 2008
En arg bokhandlare
- Ja, den har vi, men jag har inte läst den. Jag har inte vågat, jag blir så arg. Men jag har hört att den ska vara väldigt detaljerad och bra.
Anna vågade sedan inte säga att hon är svärsyster till skribenten, men kul var det.
Uppdrag: barn
Det var Tessans mål från början - att kunna hjälpa.
Det kan hon nu.
Här har redaktören för Uppdrag barn skrivit om boken och vad man kan göra för att hjälpa.
onsdag 3 september 2008
På plats bland giganterna
Det känns stort.
PS: Det aktuella nyhetsbrevet finns här.
Boken - the video
Även webben är het.
Och eftersom webb plus "14 år till salu" blir ett enda stort viktigt utropstecken ställde Robert Aschberg, som läst och boken och tyckt om den, upp som speaker och intervjuare för videon till boken.
En stor ära.
Du kan se resultatet här.
tisdag 2 september 2008
On air

... och så här lät det i radio idag. Spola fram en kvart in i webbsändningen; 14 år till salu är med mellan 17.15 och 17.30.
På bilden försöker programledarna Rasmus och Sepideh välja en lämplig låt som passar till det allvarliga temat, en låt utan sexuella anspelningar. Det visade sig vara lättare sagt än gjort.
måndag 1 september 2008
On the air
Frekvensen är 93,8 och alldeles säkert kan man höra det via webben.
Jag återkommer med ljudklipp i efterhand.
Today is the B-day!
Eller kanske dagen B.
B som i Bok.
För idag släpps den officiellt - "14 år till salu".
Nu i en bokhandel nära dig!
söndag 31 augusti 2008
Tessans tidningsmod
Heja Sörmland!
Igår fick jag och "14 år till salu" vara föremål för helgporträttet där.
Läs gärna här.
fredag 29 augusti 2008
Helgens tidningar
Innan ni går från jobbet idag - glöm inte att skriva en liten post it-lapp om att köpa Aftonbladets söndagsbilaga på söndag. Där kan man läsa en fantastisk fyra sidor lång intervju med Tessan.
Alla som bor i Sörmland kan dessutom plocka lördagens ex av Södermanlands nyheter imorgon, lördag, där finns författare C porträtterad.
Tessans tankar
Jag önskar att innehållet i boken inte vore sant men tyvärr är det inte så. Barn blir våldtagna i dagens Sverige, och även om långt ifrån alla väljer den väg jag valde efteråt så är det inte alls så ovanligt som många tycks vilja tro.
Självdestruktivitet är tvärtom något vanligt förekommande - hur man skadar sig själv varierar och det finns tusentals olika sätt. Istället för att ifrågasätta sanningshalten, tycker jag att man bör fundera över hur det kan komma sig att barn och ungdomar mår så dåligt idag och vad de vuxna i samhället kan göra för att förhindra att historier som min, och många andras, tyvärr faktiskt är verklighet.
Lasse skriver också att han misstänker att det hela är ett reklamtrick, att en bok är skriven och att vi nu vill väcka uppmärksamhet runt den. Tyvärr är det inget reklamtrick, men han är rätt i att mitt mål med boken var just att skapa uppmärksamhet. Inte om just boken i sig, utan om ämnet som jag anser behöver lyftas upp och diskuteras. Jag vill även tacka Lasse för hans tankar och synpunkter- det är intressant att höra hur folk resonerar, och alla åsikter är självklart värda att höras.
/Tessan
torsdag 28 augusti 2008
Värmande läsarkommentar
"Jag läste metro idag och de kändes som de var mig de hade skrivit om..Jag känner igen mig så väl. De svåra är att sluta efter som de e mkt pengar i de hela samt bekräftelsen att man är sexig,snygg och en bra tjej.Men de är många många nackdelar me de hela. Ska låna din bok idag =)/Norrläningen"
14 år till salu i SVT
onsdag 27 augusti 2008
Inför boksläppsfest
Tessan i City
Läs gärna hennes historia här.
tisdag 26 augusti 2008
Bokreklam med Aschberg
måndag 25 augusti 2008
Nätet fångar allt yngre
Idag skriver Metro om att nätprostitutionen ökar.
"Nätet gör att allt yngre kvinnor säljer sex, enligt Niclas Olsson på prostitutionsenheten Fast i Malmö.
– Om du jämför med dem som säljer sex på gatan är de som finns på nätet i regel betydligt yngre, säger han.
Internet har påverkat prostitutionen radikalt.
– I dag kan du enkelt sälja sex från mindre orter. De som inte tidigare sett prostitution som ett alternativ kan i dag ge sig in i branschen, säger Niclas Olsson."
14 år till salu i Metro
Ta gärna ett ex när du rusar förbi ett grönt tidningsställ och slå upp sidan 6.
En vecka kvar
B:et är lite slarvigt textat och L:et ser ut som ett I av för mycket Tipp-Ex på datumet under.
Men idag är det bara exakt en vecka kvar.
Svindlande.
söndag 24 augusti 2008
Författaridol säger sitt
"... boken har redan lämnat mig med många frågor och fått mig att tänka oerhört på min egen flicka och hur jag behöver skydda mina barn och lyssna på dem. Du kan vara väldigt stolt och nöjd med den här. Jag kan inte tänka mig annat än att den kommer att få fina reaktioner och jag hoppas att den väcker debatt."
På tisdag kommer Maria på boksläppsfesten. Vilken ära.
lördag 23 augusti 2008
14 år till salu i TV
Alla som är vakna får gärna knappa in SVT klockan 8.15 onsdagen den 27 augusti.
Då sitter jag i SVTs morgonsoffa och pratar bok tillsammans med en expert på Sveriges hetaste ämne just nu.
fredag 22 augusti 2008
Pre-läsarreaktion
"Ända sedan jag uppmärsammade artikeln i Aftonbladet om boken 14 år till salu så har jag varit fast besluten om att jag ska läsa boken.
Nu har jag gått som på nålar i en hel evighet och försökt att intala mig själv om att jag kan vänta tills den 1:a september.
Men jag kan berätta något för er: Det är helt omöjligt! Jag ger upp.
Efter alla recensioner och utdrag från boken på bloggen så måste jag bara ha den i min hand nu, nu på en gång."
Wow.
Tessan om att bli intervjuad
Att öva på att känna efter vad som känns okey för mig, och att säga nej när det är frågor jag inte vill besvara.
/Tessan
torsdag 21 augusti 2008
Författarvardag
Vad kan föräldrarna göra?
I sista kapitlet av "14 år till salu" råder Tessan själv vad vuxna hade kunnat gjort för henne - men det är tydligt att ämnet väcker tankar.
Så här skriver Sandra på sin blogg.
onsdag 20 augusti 2008
Känslor i bloggvärlden
Så här skriver Emma om sina tankar om Tessan.
Inte bara svart

Att över huvud taget försöka ta till sig vad de här männen gjorde med henne rev i själen.
Samtidigt befann jag mig i en av världens vackraste miljöer. Boken skrevs på en balkong i Thailand med den här sällsamma utsikten.
Kanske hjälpte djungelnaturens lugn och de många milen hem till Tessans gråa småstad till att dämpa det allra mörkaste och faktiskt få distans.
tisdag 19 augusti 2008
Killar kan - tyvärr
Tessans öde väcker genusdebatt också.
Vilket är superviktigt - för faktum är att det ju faktiskt inte bara är unga tjejer som säljer sex. Problemet finns i allra högsta grad hos killar också.
När jag blir intervjuad av journalister frågar nästan alla samma sak. "Varför pratar ingen om det här ämnet?". Enkelt. Vilken förälder vill erkänna - för sig själv och andra - att deras son eller dotter utsätter sig (mer eller mindre frivilligt) för ett sådant övergrepp, gång på gång?
Därför är det otroligt viktigt att vi får upp ögonen för att det inte bara är tjejerna som är offer för självskaderi av värsta typen.
Killar kan också.
Läs genusbloggen om Tessan här.
Blogg-buzz
Här är en av bloggarna, Sofies, åsikt om boken.
Det känns fantastiskt.
måndag 18 augusti 2008
Facebook-värme
Fick boken i går. Läste ut den i går kväll.Helt tagen. Chockad. Sov dåligt.
Ska skriva en recension på min blogg när jag har hämtat mig.
Superviktig bok som alla tonåringar, tonårsföräldrar, lärare, socialsekreterare... etc etc MÅSTE läsa.
Tack Tessan för att du vågade.Tack Caroline, Hans-Olov mfl för denna bok!
söndag 17 augusti 2008
Tessans dikt - ur "14 år till salu"
Krossar tårar
och dricker skållhett
te för att smälta
ångestklumpen i halsen
men det fungerar inte och jag
skriker med huvudet i kudden och
duschar alldeles för varmt
för att spola bort smutsen som alltid
suttit fast innanför huden
river ut blad
ur den svarta boken
som jag fick för att kunna
dela mina minnen
men som bara påminner om
hon som försvann
bilder som spelas
upp om och om igen
en svartvit film som
går på repeat i mitt inre
röster lukter
händer
som jag inte klarar att placera men
vet att de var där de inte hörde hemma
/Tessan
Flickan och skulden
Han tog mig på magen och brösten. Jag sa att jag inte ville, att Joel, som bodde där kunde komma när som helst. Jag försökte komma loss men han höll fast mig och sa att han var mycket starkare, att det bara skulle bli roligare för honom om jag kämpade emot och så skrattade han lite. Han slängde ner mig i sängen och det var en av de få gångerna jag hade
kjol på mig så han drog bara ner mina strumpbyxor och ja… våldtog mig. Det gick rätt snabbt. Det var någon som gick i trapphuset och då slutade han innan han hann komma.
Jag hade panik inuti. Det var som ett stort kaos som bara virrade runt i kroppen. Det kändes omöjligt att det hände igen. Vilka är oddsen liksom? Det var som ett bevis för att det var mitt fel. Varför skulle det annars ske en gång till. Jag hade gått in dit frivilligt. Jag hade nästan bett
honom om det, kändes det som.
Jag kände mig naiv.
Han sa att jag fick skylla mig själv, att jag hade gått in dit av egen vilja och han hade ju rätt. Det var liksom självklart att det var mitt fel. Jag fick skylla mig själv som var så dum.
/Tessan
lördag 16 augusti 2008
Varför såg ingen?
Jag hade en del av min personlighet som andra såg; min familj, vänner, folket i stallet och alla andra. Där fungerade jag bra, jag var glad, duktig och skötsam. Jag höll på med hästarna och hundarna, umgicks med vänner och var precis som vem som helst. Den andra delen, den syntes inte. Jag låtsades inte om något. Jag tror inte att någon alls hade kunnat säga att de trodde att jag mådde dåligt, jag höll fasaden uppe. Jag kunde vara jätteglad, ha roligt med mina kompisar och en timme senare, så fort jag blev ensam kunde jag ligga i fosterställning i sängen och tro att jag nästan skulle dö av all ångest. Men om någon ringde kunde jag lika
snabbt gå över till att må bra och vara glad igen. Så länge jag hade mycket saker att göra, som i stallet, mådde jag bra. Då gick det att hålla ifrån det andra, det existerade inte och jag kunde vara fullt ut i det bra.
Men så fort det blev lite lugnare, lite tystare, började det krypa i mig och då tog den där andra sidan över.
/Tessan
fredag 15 augusti 2008
Varför säljer man sig - del 2
Jag trodde att sex hjälpte mot ångesten. Ibland var det faktiskt någon form av lättnad just under tiden. Bekräftelse. Att jag dög till att ha sex med i allafall. Och ja. Efteråt kändes det bara värre. Smutsigt och äckligt. Ångest för att jag själv hade kontaktat dem. Jag kände mig äcklig som bjöd ut mig och lät andra använda mig. Det kändes som om det stod hora i min panna. Som om varenda människa kunde se vad jag gjorde och hur äcklig jag var. Jag trodde att jag skulle vara tacksam och glad för att någon ville ha sex med mig, att någon kunde tänka sig att röra vid mig fast jag var som jag var.
Jag ville göra mig själv illa, jag tyckte att jag förtjänade det, att jag inte var värd mer. Jag tog över den rollen som min tidigare förövare hade haft, jag upprepade det som Niklas hade utsatt mig för.
Då var det bra med de män som var mer våldsamma. Männen bekräftade hela tiden hur dålig jag var. Att jag bara var en liten hora, som man kunde knulla och slå och göra vad man ville med.
/Tessan
Varför säljer man sig?
I början var det skönt med lite extra pengar. Jag köpte en ny mobil och grejer till hästarna. Men snart blev pengarna bara smutsiga, jag ville inte ha dem, ville inte använda dem. De påminde för mycket om vad jag gjorde. Det kändes ännu värre att få betalt, för då fick liksom jag också ut något av det, då kändes det smutsigare. Som om jag... tyckte om allt. Som om det var okej, det männen gjorde. Förutom pengarna var sex ett lätt sätt att göra illa sig själv på, även om det inte gjorde ont rent fysiskt just då i början.
Jag var inte värd mer. Jag trodde jag behövde det, för att överleva. För att känna att jag fanns. Det kändes mest som om jag gick runt i en tjock dimma och var frånvarande. Och ibland, just då, då kändes det som att jag var närvarande, på riktigt. Att jag i alla fall dög till något. Det var det enda jag kunde, trodde jag. Jag ville inte, egentligen, men jag behövde.
Det var nog helt enkelt mitt enda sätt att få utlopp för mina känslor.
torsdag 14 augusti 2008
Tessans dikt
Han förföljer mig. Varenda natt är han här. Hans äckliga valkiga händer,
den där knarrande sängen med genomsvettiga sängkläder… jag
vill bara kräkas. Min allra bästa vän och jag… det är sjukt att tänka
på… jag förstår verkligen inte hur vi kunde. Var det värt det, så viktigt
var det väl inte med en ny mobil för Jenny?
Han ville ses igen.
Egentligen var det kanske inte så farligt… han var ju snäll, gjorde
ingenting som gjorde ont eller så.
Skrivresan - del 7
Jag diskuterar tecken och ord med de författare jag känner.
Jag drivs av teckenräkning.Ctrl + a, granska och räkna ord, minst en gång i timmen. Att känna hur det växer sporrar. Olle Svalander rapporterar att hans ena bok är 500 000 tecken medan en annan 270 000. Om jag skulle satsa på det senare skulle jag bara ha 90 000 tecken kvar. Det svindlar. Kanske fortsätter jag av bara farten upp till 400 000. Det vore kul. En bonus.
I våras, när Läckbergskan hälsade på, frågade hon om jag inte skulle skriva en bok snart. Jag tror att jag skyllde på något så fjantigt som att jag väntade på rätt tillfälle.
- Äsch, sa hon.
- Det är bara rumpan på stolen som gäller.
Jag har hört henne säga det i flera intervjuer, både före och efter.
Så det är nog som kompis Susan skrev i ett mail:"Torgny Lindgren tror jag hävdade, eller om det var någon annan litterär gigant, att det enda man behöver om man vill bli författare, är bra sittfläsk. Slit på, det blir inte sämre för att du stannar upp och funderar några varv ibland. Teckenräkning är bara verkningsfullt som arbetsmetod för att känna sig effektiv, inte som ett värdefullt mått i någon annan bemärkelse".
Tessan om bokresan
Medan hennes mer handlade om själva skrivandet handlade min resa om att gå tillbaka i tiden, minnas och försöka lägga pussel.I början var jag rädd för hur det skulle påverka mig. Skulle det bli alldeles för tungt för att orka bära? Var det dumt att börja gräva i allt, nu när livet äntligen var riktigt bra?Skulle jag orka både skola och det här samtidigt?
För att kunna fatta beslutet att verkligen göra en bok satte jag och min sambo oss bilen och åkte de där 75 milen upp till staden i norrland där jag tidigare hade bott, första besök sen den dagen jag hämtade min saker från familjehemmet. Staden jag sen dess alltid längtat till men varit rädd för att återse.Jag hade målat upp en bild av hur det skulle vara och kännas, men när vi kom fram var det bara en vanlig stad. Efter att ha besökt min fd psykolog och fått prata i ett par timmar tog jag beslutet att låta skolan få komma lite i andra hand, av den anledning att skolan alltid skulle finnas kvar och kunna gå att ta upp igen längre fram.
Boken var något jag behövde få göra. När jag började grävandet så var en del minnen alldeles klara, andra var ett enda virrvarr av lösryckta händelser och känslor omöjliga att sätta in i något sammanhang eller någon slags tidsföljd. Att gå igenom dessa bit för bit, damma av alla detaljer och tankar och låta dem komma upp i medvetandet igen var inte riktigt lika skrämmande som väntat, utan ganska så skönt. Varje litet ord helade och det som förut varit en hemlighet var helt plötsligt något som snart vem som helst skulle kunna få ta del av. Det sista uns av skam försvann i takt med ett hemligheten upplöstes.
För mig handlade det aldrig om "bara en bok", utan om mitt liv och jag är glad att jag hoppade på tåget när möjligheten kom.
/Tessan
Skrivresan - del 6
Måndag morgon, skrivinspirationen är tillbaka, den kanske bara (förhoppningsvis) tog lite helgledigt.15 000 tecken skrivna - och klockan bara halv tolv. Det bådar gott. Fast jag har en ny taktik. Att skriva långt och dåligt - och ordfila till det bra i efterhand.Får se om det funkar.För övrigt är det rätt kul att skapa sig en egen värld. Just nu fnurlar jag på om den fiktiva tanten på på morgonbussen som T möter ska vara trevlig eller sur.Något bra förslag nu när man får välja helt själv?
onsdag 13 augusti 2008
Skrivresan - del 5
När jag googlade som bäst på skriva-romantips sa någon (Linda?) att det är lätt att få en skrivsvacka runt 50-70 sidor.Nu är jag på sidan 52 enligt Word och ja, en pytte (hoppas jag) formsvacka har minsann infunnit sig. Orden är inte så fantasispäckade som jag skulle vilja idag.Dessutom har jag höjt mitt skrivmål från femtusen tecken om dagen (som det var i början) till tjugotusen tecken om dagen. Det är ganska mycket, inser jag idag.
Dags att sänka ribban.
Skrivresan - del 4
Tessan är här. Nu ska det bli bokskriva På Riktigt.
är jag var liten skrev jag massor av böcker. Inte långa eller bra på något vis, men jag kommer ihåg att jag alltid ansträngde mig att komma på så långa namn som det bara gick till mina huvudpersoner. För att namnen skulle upp mycket plats i boken och den skulle bli så lång som möjligt. Som Alexandra Andersson. Eller Angelica Johannesson. Långa namn. Mycket plats.
Men!
Nu när jag verkligen har chansen att hitta på en helt egen värld full av namn (det är bara Tessan som heter som hon gör på riktigt) har jag kommit på mig själv med att bara ha med korta namn. De fingerade personerna heter Jenny. Mats. Jens. Niklas på sin höjd. Mycket märkligt.Nu får jag nog ta och drämma i med något längre.Vilket kan vara det längsta svenska namn som finns, måntro?
Lina Forss bloggar om "14 år till salu"
Läs gärna här.
tisdag 12 augusti 2008
Skrivresan - del 3
Det är inspirerande att ha synnerligen begåvade bokvänner. Kicki har just haft en brakfest för sin nya roman. Linda släpper sin debut i april. Mats har just börjat på sin tredje. Själv har jag boksvacka ungefär varannan dag.
Dag 1 är jag helt övertygad om jag aldrig komemr att få ihop någon bok.
Dag 2 är jag helt säker på att författandet kommer att gå som en Let´s Dance-tango (ja, inte med Brandeby i spetsen, då...)
Idag var det en "dag 1" halva dagen och en "dag 2" sista halvan. Tills jag fick för mig att ta en paus och läsa en bok. Då insåg jag hur otroligt många och bra ord det var i den. Och så blev det en "dag 1" igen.
Tessans egna ord om Aftonbladet
Den första tidningsartikeln om boken.
Jag skyndade till affären på lunchen, åkte hem, slog upp tidningen och såg mig. Även om artikeln var väldigt välskriven och bra, så känns det givetvis konstigt att se sig själv på ett helt uppslag i en av landets största kvällstidningar.
Historien som idag inte tar någon plats i mitt liv tränger sig in och känslor från förr virrar någonstans där långt bakom ögonlocken.Tänk om någon ser att det är jag? Tänk om någon förstår? Instinkten att vilja fly gör sig påmind. Gömma sig, tills artikeln är bortglömd. Tills boken är bortglömd.
Men jag stannar. Pratar med mamma. Gråter en stund i min sambos trygga famn. Drar fingrarna genom Alfons päls och inser att det inte är jag som ska fly. Det är inte jag som ska skämmas. Om någon förstår att det är jag, vad gör det? Jag har bestämt mig för att lägga skammen där den hör hemma, hos de vuxna som utnyttjade det barn jag var.
Jag kunde inte stå upp för det barnet då, men jag kan det idag, och det gör jag inte genom att fly, genom att vara tyst och låtsas som om ingenting har hänt. Boken rör ett ämne som det måste vågas pratas om. För att förhindra att det kanske sker igen, för att kanske kunna göra skillnad för iallafall ett barn där ute i samhället.
Och då kan vi inte vara tysta.
/Tessan
Skrivresan - del 2
För någon dag sedan fick jag tydligen hybris över en bra formulering, för jag råkade skickade iväg ett mail till min förläggare (hur låter inte det där då?) och fråga om han ville läsa ett par kapitel. För att kolla om formen höll. Så jag inte skulle behöva skriva om allt på slutet.
Jag fick svaret "jag litar på dig, jag har läst annat du har skrivit, det kommer att hålla". Jag andades ut.
Men så igår kväll hade jag fått ett till mail.
- Jag har ändrat mig. Jag blev för nyfiken jag vill läsa.
Gulp.
Så efter hysterisk morgonfilning (och en koll-runda till kusin Sofia) gick så mailet med de första kapitlen iväg till förlaget.
Snacka om nagelbitardag.
Ikväll kom svaret.
"Tio sidor in får jag använda all min proffs-koncentration för att sluta läsa. Håll den här stilen så blir det en fullständigt grym roman. Impad! Gripen. Och äcklad. Men det är ju också meningen."
Jag är så glad, så glad.
måndag 11 augusti 2008
Tessans drivkraft
Idag har många bloggat om Tessan och hennes liv. The word is out. Här är Tessans egna ord - "därför ville jag berätta min historia".
I juli 2007 fick jag frågan om jag ville skriva en bok tillsammans med skribenten Caroline Engvall, en bok om min tonårstid och mitt liv som prostituerad. De senaste åren har jag känt att jag inte längre vill vara tyst. Jag vill berätta min historia, jag vill inte längre låta den vara
en hemlighet som inte får kläs i ord.
Att se sitt eget liv i ord var skrämmande i början. Att lämna ut sig så totalt och veta att alla nu har möjlighet att ta del av mitt allra innersta har periodvis fått mig att vilja göra som förut, fly från det som skrämmer. Men jag har stannat kvar och allteftersom tiden har gått har den här boken blivit mitt livs projekt. För mig är det mer än en bok. Det är mitt liv så här långt.
Jag har valt att skriva den här boken av två olika anledningar. Den största och viktigaste är för att kanske kunna hjälpa andra. Kanske kan min historia väcka någon annan ung tjej som just nu står och vacklar där på kanten. Kanske kan den här boken få henne att ta ett steg tillbaka, att aldrig göra det där valet som jag och min kompis en gång gjorde.
Jag hoppas att boken kan fungera som hjälp och tröst för de unga tjejer som känner igen sig, att de kanske känner sig mindre ensamma och att de vågar tro på att även de kan ta sig ur det. För det går att lämna det destruktiva livet, det går att komma vidare och skapa sig en ljus och väl fungerande vardag. Det är aldrig någonsin för sent, även om man ofta tror det just när man är mitt uppe i det.
Jag gör det också för min egen skull. Att en gång för alla få berätta om mitt liv, få gå igenom allt i detalj, för att få en historia som jag kan lägga bakom mig på ett helt annat sätt än tidigare. Det är också en möjlighet till att låta mina närmaste ta del av mitt liv på ett sätt de aldrig tidigare har fått göra. De får mer förståelse och insikt, något som jag tror att de länge har velat ha även om de aldrig har frågat av hänsyn till mig.
Jag har valt att vara anonym av hänsyn till min familj och mig själv.
Att gå ut öppet med sin historia innebär att man alltid har den hängande över sig och att man hela tiden förknippas med det som en gång var. Det förflutna är numera en så liten del av mitt liv och jag vill låta det fortsätta vara så, något som jag inte tror skulle vara möjligt för vare sig mig själv eller min familj om jag skulle gå ut med min egentliga identitet.
Dikterna i boken skrev jag under den tiden som boken rör. Det var ett sätt att lätta på trycket när jag mådde extra dåligt, ett sätt att få ut lite känslor och tankar utan att använda sig av destruktiva medel. Jag kladdade ner dem i ett kollegieblock som egentligen skulle ha fyllts
med ekvationsuträkningar, sparade texterna i namnlösa dokument på min dator. Där glömdes de bort i några år, men när min historia skulle fram kändes det inte mer än rätt att även dikterna fick leva på nytt. Det är mina egna ord om min situation och hur jag upplevde
den just när allting hände.
I många år har jag kämpat mot skammen. Skammen över att ha blivit våldtagen, skammen över att ha haft sex mot pengar och skammen över att inte ha vågat säga nej. Att inte våga bita ifrån och värna om min egen kropp och mitt jag. Det är också den skammen som har gjort att jag har varit tyst. Jag har grävt ner mina upplevelser i en djup, mörk grop och täckt över med fuktig jord för att förhindra att de någonsin kommer upp till ytan igen. Men det fungerar inte att
förtränga, att låtsas som om de aldrig har funnits och jag har insett att jag måste vara ärlig mot mig själv.
Jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt, att man vaknar en morgon och helt plötsligt börjar allt fungera. Jag önskar att det vore så enkelt. För mig tog det några år innan jag kunde skapa en vardag jag trivdes med och kunde kalla mig för lycklig och verkligen känna att det var så. Men biter man ihop, ger man sig sjutton på att det ska gå och har bra människor och stöd runt sig så går det faktiskt. Jag insåg att man inte alltid klarar sig på egen hand, att man måste våga svälja den där skammen och be om hjälp hur skrämmande och svårt det än må vara.
Idag är jag tillbaka i min hemstad som jag aldrig trodde att jag skulle bo i igen. Jag bor tillsammans med min sambo och våra hundar. Min setter Alfons som förekommer mycket i boken finns kvar och blir snart sju år. Han är min trogna följeslagare och bästa vän.
Jag njuter av att vara tillbaka i staden som jag kan utan och innan, av att ha nära hem till mina föräldrar och syskon och att vakna på morgonen och känna att det faktiskt är härligt att leva.
/Tessan
Skrivresans början
1. Jag har hittat en skrivfåtölj (bordet funkar av någon anledning inte. Det tar bara stopp. Artiklar går. Men inte bok).
2. Googlat på "kom igång med roman" och hittat... inte så mycket.
3. Googlat på "skriv bra dialog" och hittat... inte så mycket. Däremot tipsade någon om att skippa anföringsverb. Jag vet fortfarande inte riktigt vad ett anföringsverb är.
4. Ströfacebookat lite.
5. Ströbläddrat lite i följande böcker för att försöka förstå hur man skriver en bok: "Gömda" (Liza Marklund). "Ingen i världen" (Hisham Matar). "Drakmånad" (Åke Edwardson. Mindre bra.). Fattar ännu mindre. Men. Ändå. Hittills har det blivit ungefär 10 000 lektecken. 5000 igår. 5000 idag. Bara 290 000 tecken kvar.
Förlaget bloggar
Idag öppnar de en egen blogg om saken.
Läs här.
Aftonbladets ord
söndag 10 augusti 2008
Ur andra kapitlet
Kan inte.
Andas.
Försöker skrika.
Ljudet stannar i hans handflata.
Han klämmer åt.
Tyst, jävla hora!
Sparkar bakåt.
Träffar luften.
En hård arm om midjan.
29
Handen gräver neråt, handen med små hårtofsar på varje fingerled.
Byxorna.
Halvvägs av.
Han drar.
Släpar mig.
Är stressad.
- Det är ingen idé att du skriker, ingen kommer ändå att höra dig.
Rösten, den som var så mjuk förut, är hård som ett trappräcke en stickande kall vinterdag.
Redskapsskjulet luktade unket, instängt, fuktigt, död. Jag var redan halvnaken, det gick så fort, jag hann knappt reagera. Han rev och slet, flåsade. Min hjärna roterade i slow motion. Registrerade knappt.
Får. Inte. Hända.
Händer. Inte.
- Sära på benen!
Jag knep ihop ögonen, hårt. Försökte låtsas att allt var en dröm, synerna rev i mig som taggtråd. Jag kunde inte få min hjärna att ta in hans onda ord, kunde inte fatta att det här hände mig.
En våldtäkt.
Det hände inte mig.
- Ja men sära då för fan!
Han började bli arg, det hördes på rösten, den gick upp lite i falsett innan han harklade ner den igen. Höll ner mig med en hand, kämpade för att få av sig sina byxor. De fastnade nere vid fotknölarna.
Gruset kändes som en spikmatta under min rygg. Något varmt rann svagt ur mig på baksidan, huden var trasig.
Jag skrek. Högt. Någon måste ha hört mig.
- Håll tyst för fan, käften!
Utdrag ut "14 år till salu" - släpps 1 september.
lördag 9 augusti 2008
Ur första kapitlet
Som i ett eko ringde det på dörren. En enda hård signal.
Drrrrrrrt.
Bara så.
Jag visste inte att dörrklockor kunde låta så hotfulla.
Nu vet jag.
Jag förstod att det var han. Det var ingen annan som ringde på den tiden.
Jag blev rädd. försökte stålsätta mig, nästan förbereda mig. Allt gick lättare att härda ut då. Men det började bli svårt att göra det, att stänga av. Och det var alldeles för få steg fram till dörren.
Det gjorde ont, i magen och i bröstet. Det stack och jag mådde illa. Jag var rädd. Jag var i och för sig alltid rädd, även om han inte var där. Men samtidigt var det nästan skönt att han kom. Att få det överstökat. Att slippa gå och vänta på nästa gång. Den där väntan gjorde mig galen.
Den var nog värst av allt. Jag visste ju att det skulle komma, så det var nästan som en lättnad när det väl hände, för då blev det längre tid till nästa gång.
- Tja!
Mats lutade sig nonchalant mot dörrkarmen och log snett. Han hade ett visst sätt att dra upp överläppen som blottade en sned, banangul tand. Jag vet att han brukade kallas ”varulven” i skolan på grund av den.
Min kropp förvandlades till en frysbox. Alla nerver vrålade ”nej!” i ostämd kör.
Det är nu eller aldrig, Tessan, det är nu du måste spela cool.
Jag försökte verkligen, jag försökte lyssna på mig själv, men kroppsspråket måste ha avslöjat mig. Axlarna uppe vid örsnibbarna. Skinnet som ett spänt täcke över alla muskler som bara ville hjälpa mig att fly.
- Vad gör ni…
Jag hann inte avsluta meningen förrän de klev in utan att fråga om lov. Mats slängde sin rutiga tjocka flanelljacka över soffkanten. Han slösade aldrig på orden, röst som en sågklinga genom tjock luft.
- Nu ska du få vad du vill ha.
Hårstubben täckte skallen som en taggig gloria.
Mats var inte ensam.
Bakom honom stod hans polare Jens. Han syntes knappt, Mats tog upp hela min hall. Jens kinder var gropiga av gamla akneärr, huden såg ut som ett omvänt dubbdäck.
Jens drog handen genom håret, han vågade aldrig möta min blick.
Nu eller aldrig, Tessan, nu eller aldrig…
Du kan fara åt helvete. Du rör mig inte!
Jag blev förvånad själv. Jag sa sällan ifrån, nu var det som om kroppen pratade av sig själv. Jag satte händerna på höfterna, försökte vinna lite respekt med ett kaxigt kroppsspråk.
Förgäves.
Båda osade öl, små pustar kom emot mig när Mats andades tungt vid mitt öra. Hans mungipor vreds uppåt i en ful grimas och jag hann tänka att han liknade Jokern i Batman.
- Jag vet att alla horor vill ha flera samtidigt.
Jag tror inte hans kompis ville, egentligen. Han såg så snäll ut och ibland såg det liksom ut som om han ville be mig om ursäkt, även fast han inte sa ett enda ord om något sådant. Men det var något med blicken. Mats sa åt kompisen att hålla fast mig, för jag vägrade vara stilla och bönade och bad om att de skulle gå. Kompisen höll hårt om mina armar, liksom pressade ner dem mot sängen medan Mats klädde av mig. Då någon gång insåg jag att det nog var bäst att bara ligga stilla och inte protestera, man lär sig rätt snabbt att sådant inte lönar sig utan att det snarare bara blir värre. Jag vet inte riktigt vad Mats använde men han körde upp en massa olika saker i mig. Sa ”det här tycker du väl är skönt?”.
Jag låg på mage.
Fick in mitt överkast i näsan, filthästhuvudet med den fladdrande manen i munnen.
Mats satte en hand på mitt bakhuvud, en annan svettklibbig näve fumlade med min kjol.
Kan.
Inte.
Andas.
Varför var jag så dum att jag tog kjolen?
Jag vet inte.
Panikkänslorna lekte tafatt i kroppen, virvlade runt i en ändlös jakt som bara kunde sluta på ett ställe, ångestens parkeringsplats.
Och så.
In.
Det tog bara några sekunder efter att Mats hade slängt ner mig på mage i sängen innan mitt underliv brann som en flammande valborgsmässoeld.
En tom vinflaska.
Upp. Upp. Upp. Hårdare. Smärtans vansinne. Upp, ända tills det tog stopp i mig.
En spottfontän nådde mitt öra.
- Det här tycker du väl är skönt?
Mats drog ut vinflaskan, den höll när den med ett ihåligt klong rullade ner på min beiga linoleummatta.
- Och det här?
Ett stön, från honom eller från mig?
Jag vet fortfarande inte vad han använde.
Något vasst, det skar som en svetsmaskin i mig.
Utdrag från första kapitlet i "14 år till salu" - släpps den 1 september
Tessans egna ord
Inte dimman och ångesten. Bundna händer. Trasiga flaskor och vassa
knivar.
Och efteråt. Efteråt.
Blodet på lakanet. Skärsåren. Blåmärkena på halsen.
Jag sprang barfota i snön på nätterna den vintern.
Jag tände eldar vid vattnet och brände sedlar.
Försökte kväva de skrik som aldrig tystnade.
Alla telefonnummer i den svarta boken som jag alltid sov med under
kudden.
För att jag aldrig skulle inbilla mig att jag var värd något.
Ett samtal.
Smutsiga pengar på byrån som fick skapa nattens ångesteld vid vattnet.
Utan ert våld orkade jag inte existera.
Utdrag ut "14 år till salu" - släpps 1 september.